Skönlitteratur

Detalj från omslag till Hemmet av Mats Strandberg. Norstedts förlag.

Vardagsskräck på äldreboende

Publicerat 13 juli 2017 | Av |

Mats Strandbergs bok Hemmet handlar om Joel, hemma i sin barndomsstad. Han är det svarta fåret, yngste sonen som skulle bli rockstjärna men blev missbrukare. Sedan sex år är han ren och hankar sig fram i restaurangbranschen.

Storebror Björn är den lyckade, med bra jobb och familj. När deras mamma Monika börjar visa tecken på demens är det Joel som får ta ansvaret för att få in henne på äldreboendet Hemmet.
 
Monika flyttar in. Och snart börjar underliga saker inträffa. Är det demensen som förändrar Monika? Eller är det något annat? På Hemmet finns de gamla och de anställda, alla med sina hemligheter som kan utnyttjas av den som vill en illa. En av biträdena är Nina som växte upp med Joel. Nina har lämnat sin hårda barndom och skapat ett gott liv med villa, man och son. Joels återkomst påminner henne om sådant hon försökt glömma.
 
Jag har jobbat på demensboende, och har egna erfarenheter av sjukdomen i min närhet. Det är en skrämmande sjukdom i sig. När jag levt mig in i vad mina nära upplevt har det känts närmast surrealistiskt, eller skräckartat förvirrande. Ofta har jag tänkt att demens är det perfekta temat för en skräckfilm, eller roman.

Och här är den. Jag är inte besviken. Mats Strandberg förankrar Hemmet i en nästan plågsamt realistisk miljö och verkliga karaktärer. Alla som varit på ett äldreboende kommer att känna igen sig. Och jag gillar Nina och Joel.
 
Själva ondskan är kanske inte så skrämmande. Om du vill bli rejält mörkrädd kan du läsa en annan bok. Här är det vardagen som ger rysningar. Igenkännandet. Känslan av att se in i en anhörigs ögon och veta att de inte längre är där. Den gnagande oron över vad de gamla förvirrade säger. Ligger det något i det? Eller är det bara deras slocknande hjärnvindlingar.