Vägen från slummen

Hur skulle man montera ned det samhälle som apartheidregimen konstruerat och som genomsyrade varje nivå i det politiska och vardagliga livet? Många människor är idag besvikna, särskilt över korruptionen och brist på politisk vilja. Den officiella arbetslöshetssiffran är 26%, men ligger förmodligen närmare 40 %.  Fortfarande bor en stor del av den svarta befolkningen kvar i kåkstäderna och de vitas levnadsstandard är orubbad

1986 skrev den sydafrikanske författaren Mark Mathabane boken Kaffir Boy, som är en självbiografisk berättelse från kåkstaden Alexandra. Mathabane hade då bott nästan tio år i USA. Det är en oerhört gripande skildring av ett barns överlevnadsstrategier i en brutal och hänsynslös värld.

Ständiga intrång och våldsamma besök av passpolisen gjorde att barn och vuxna levde i skräck. Ibland kunde en förälder bli deporterad och satt i straffarbete för att passet inte var i ordning. En svart medborgare kunde ju inte förflytta sig i sitt eget land utan tillåtelse från myndigheter eller arbetstillstånd. Det blev det äldsta barnets som då fick försöka skaffa mat till småsyskonen.

Boken är en intressant skildring av hur ett omänskligt samhälle påverkar alla och dränerar människorna på livslust och självrespekt. Men det finns en öppning – Marks mormor arbetar hos en vänlig vit familj som förser honom med böcker och – ett tennisracket! Mark tränar och blir så bra att han får spela med tenniseliten i Sydafrika. Det är ju fortfarande förbjudet för människor att överskrida rasbarriären men tennisbanorna ägdes ofta av tyskar och holländare och han får vita vänner som ser mer till kvalitéer än till hudfärg. På en turnering träffar han den amerikanske tennisspelaren Stan Smith, som lyckas skaffa ett stipendium åt Mark i USA på Limestone College i South Carolina.

Att ta avsked från sin utsatta familj blir inte lätt. Han vet vad den tolvårige brodern har för liv framför sig; en tillvaro av hat, våld och förnedring. Men han känner att han inte längre kan leva i ett samhälle där människor är helt fråntagna sitt människovärde. Att ta chansen och resa till USA är också ett sätt för honom att förbättra alla sydafrikaners liv; att visa att det är möjligt. All förändring börjar i grunden med ett enskilt livsöde.