Ungdomen och kärleken
Like Crazy är en indiefilm om den första kärleken, dess smärta och om dess glädje. Det är en intim skildring av ett förhållande och kan säkert vara riktigt smärtsam att kolla på för någon som har varit i ett långdistansförhållande. Det är just så verkligt och så nära.
I thought I understood it
That I could grasp it
But I didn’t
Not really
I knew the smudgeness of it
The pink-slippered-all-containered-semi-precious eagerness of it
I didn’t realize it would sometimes be more than whole
The wholeness was a rather luxurious idea
Because its the halves that halve you in half
Didn’t know
Don’t know about the in between bits
The gore-y bits of you
And gore-y bits of me
Dikten ovan är en av få dikter som har fastnat i mig. Den är från filmen Like Crazy, regisserad av Drake Doremus.
Liksom dikten så har filmen fastnat i mig. I den träffar brittiska Anna den amerikanska Jacob när hon studerar i Los Angeles, inte långt före deras examen, och blir kär. De är kära och vackra resten av terminen, men när sommaren närmar sig går Annas studentvisum ut. Istället för att åka tillbaka till England stannar hon i USA över sommaren. När Anna till slut åker hem till England för att sedan återvända till USA får hon inte komma in i landet på grund av visumöverträdelsen. Så börjar Annas och Jacobs trevande försök till ett långdistansförhållande över Atlanten.
Den kärleksyra och glädje de upplevde tillsammans i USA byts ut mot smärta och nattliga telefonsamtal. Det är ung kärlek vs visumlagar. Hela tiden finns möjligheten om andra val, om andra liv. Huvudkaraktärerna plågar sig själva med ”tänk om”-scenarier, möjligheter som kunde ha varit och andra vägar som kunde ha valts. Det är smärtsamt att se hur de gång på gång försöker släppa taget om varandra utan att någonsin riktigt lyckas. Står och trampar, går i cirklar. Och kommer alltid tillbaka till samma slut.
Det hela kan låta som en väldigt naiv kärlekshistoria, men det är det inte. Like Crazy visar snarare hur en handfull val kan forma våra liv, och är till viss del permanenta. Det finns aldrig något löfte om att dessa två, trots alla hinder, är själsfränder och hör ihop. Ung kärlek överlever inte allt. Den kan vara svår och jobbig och hjärtekrossande. Den är inte för alltid.
2 svar till “Ungdomen och kärleken”
Hu! Det gör ont i mig bara jag tittar på trailern. Det blir till att masa sig iväg och låna filmen.
Tror du inte att det är själva omöjligheten som gör kärleken så stark? Borde man inte försöka avdramatisera det hela i en sådan situation? Fast det är förstås lättare sagt än gjort.
Hej Carl-Magnus! Man borde nog avdramatisera det mesta i livet, men fy vad tråkigt det hade varit! Jag tycker ofta att en fördömd och omöjlig kärlek är vackrare och mer fascinerande än den ”görbara” och realistiska, och det är säkert omöjligheten som gör att man klamrar sig fast hårdare. Det kanske är upp till var och en hur länge man ska sätta sin tilltro till den där omöjliga kärleken innan man väljer den realistiska?