Detalj från omslag till Godistrollet av Jonna Björnstjerna. Förlag Bonnier Carlsen.
Underbara Familjen Kanin
Barnboksförfattaren och illustratören Jonna Björnstjernas böcker om den underbara familjen Kanin tillhör den sortens barnböcker som man bara vill äga, fast man sedan länge blivit stor.
Det är alltid kul att testa böcker på barnen själva. I somras var bokbussarna ute på sin vanliga strandtur och varje dag brukade vi läsa sagor i gröngräset. Svenska bilderboksförfattare är jämfört med vissa danska eller norska måna om att inte skrämma barnen alltför mycket. Kanske att Elsa Beskow angett tonläget sedan länge och i svensk boktradition för mindre barn är livet förhållandevis ljust och soligt, även om många också tar upp svåra frågor i barns vardag.
Men Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet fick barnen att ängsligt krypa upp i föräldrarnas knä, det var lite på gränsen att det blev för hemskt.
När man läser Jonna Björnstjernas böcker få man en känsla av att hon vill hantera sin egen mörkrädsla och skrämma sig själv lite också, samtidigt som hon berättar och tecknar. Det finns en lustig och autentisk nerv i böckerna, som tilltalar även en vuxen läsare.
Pappa Kanin talar mer än gärna om för Lillebror Kanin vad som händer om man äter godis fast det inte är lördag. Då kommer Godistrollet, som naturligtvis bor i den fruktansvärda delen av skogen. Men vad nu!? Gömd bakom en dörr får Lillebror Kanin se pappa gräva i godispåsen fast det inte är lördag. Så varför skall Lillebror Kanin då själv vänta flera dagar?
Ja det skulle han förstås ha gjort, för nu sträcker det förfärliga Godistrollet in sin långa godisarm genom fönstret och drar iväg med honom till sin godisfabrik. Där sitter små olydiga barn med ihoptejpade munnar vid det löpande bandet och böjer polkagrisar, som straff för att de inte kunnat tygla sitt begär. Jag skall inte berätta mer av storyn, den förtjänar att upptäckas på egen hand.
Illustrationerna är helt hejdlösa, hela fabriksanordningen lever, pyser, darrar och viskar; in och utgångar i tillverkningsprocessen har drag av asiatiska gudabilder med vidöppna käftar. Sensmoralen är, att visar man bara mod, så skall sanningen alltid uppdagas. Och det hemska försöker bara att blåsa upp sig, för all ondska har ju egentligen bara rädslan som grund.
Läs och rys!
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
