Tre unga mödrar och deras otroliga historia

Wendy Holden framkallar i sin bok Överlevarna: tre unga mödrar och deras otroliga historia om mod och överlevnad känslan av att det likaväl kunde varit du eller jag, som i sjutton dagar – med hjärtat i halsgropen- nästan utan vatten och mat, stått inklämd i en öppen kolvagn med destination helvetet. Många kollapsade under vägen och de döda fick ligga kvar i vagnarna.

I boken får vi parallellt ta del av tre kvinnors separata livshistorier: före, under och efter kriget. Anka och Priska bodde i Tjeckoslovakien och Rachel i Polen. De var tre helt vanliga medelklasstjejer. Ingen av dem kunde föreställa sig vad nazisterna kokat ihop. Därför tog de heller inte de chanser att fly, som de faktiskt fick. Läget för judarna förvärrades ju också gradvis. Plötsligt upptäckte man att fällan slagit igen.

Hösten 1944 skickades Anka, Priska och Rachel – nu gifta och gravida – till Auschwitz. De ställdes nakna och med rakade huvuden öga mot öga med doktor Mengele, dödsängeln kallad. Han specialiserade sig på genetisk forskning och gjorde medicinska experiment på lägerfångarna. När Mengele spände ögonen i kvinnorna och frågade om de väntade barn svarade alla tre instinktivt nej, vilket var deras smala lycka, för annars hade de omedelbart skickats till gaskamrarna.

I Auschwitz hade man kapacitet att gasa ihjäl och kremera 8000 människor per dag, då man var som effektivast. När nazisterna insåg att spelet var förlorat ökade man, obegripligt nog, snarast ansträngningarna att ta livet av så många av fångarna som möjligt. Krigets sista halvår skulle ta kol på cirka 300.000 av de 700.000 fångar som dittills lyckats hålla sig vid liv.

Röda Armén drog allt närmare och nazisterna började evakuera Auschwitz. Anka, Priska och Rachel skickades till koncentrationslägret Mauthausen i Österrike. Planen var att de skulle gasas ihjäl vid ankomsten, men lägerfångarna hade änglavakt. Gasen hade just tagit slut. Amerikanska trupper anlände den 5 maj, innan man hann finna på ett alternativt sätt att göra sig av med fångarna.

Bokens trösterika titel Överlevarna (i original Born Survivors) syftar på kvinnornas barn. Eftersom Hana, Mark och Eva föddes under andra världskrigets absoluta slutskede, april 1945, är de rimligtvis de sista överlevarna från förintelselägren, Hana och Mark föddes på väg till och Eva nyss framkommen till det fruktade Mauthausen i Österrike. Barnen vägde inte ens 1,5 kilo, när de kom till världen och överlevde mot alla odds.

Våra ”överlevare” träffades först vid 65 års ålder på en minneshögtid och fann att de hade mycket gemensamt. Följden av deras möte blev journalisten Wendy Holdens fullkomligt enastående berättelse om dem och deras mödrar, som inte hade en aning om att de andra två, i samma sits, existerade.

Denna omistliga bok grep mig djupt! Den är hjärtskärande, fasansfull, gastkramande, insiktsfull, nattsvart, detaljerad, omänsklig, mänsklig, lärorik och likväl hoppfull inför framtiden. Överlevarna kommer jag definitivt inte glömma i brådrasket. Läs, läs, läs!!