Arrangemang, Skönlitteratur

Arozo Arif. Anna Axfors. Foto: Charles Ludvig. Alice b. Foto: Claudia Kent.

Detta evenemang har varit och är inte längre aktuellt.

Trappa ner med Alice b, Axfors och Arif

Publicerat 5 oktober 2016 | Av |

Höstens andra Trappa ner går i poesins tecken. Gästar oss gör musikern Alice b, poeten och författaren Anna Axfors och poeten och frilansjournalisten Arazo Arif. Varva ner inför helgen på Stadsbiblioteket, kl 18 drar det igång.

Alice b är musiker, bosatt i Göteborg och aktuell med nya albumet Så unga på Göteborgsbolaget Luxury. Alice har beskrivit Så unga som en bearbetning av uppbrottet från en längre relation och det krossade hjärta som följde med det. Hennes förra, självbetitlade debutskiva tog popsverige med storm 2012 och hon har sedan dess spelat på klubbar och festivalscener runtom i Sverige. 2014 öppnade hon för Håkan Hellström på Ullevi med en finstämd version av hans Fri till slut. Alice har flera gånger jämförts med just Håkan Hellström – speciellt med hennes uttryck och svenska låttexter i åtanke, där hemstaden Göteborg (ja, Kullavik strax utanför Göteborg) och uppväxten besjungs på distinkt västkustdialekt.

Utöver sin solokarriär är Alice sångerska i bandet School ’94. Till skillnad från soloprojektet är texterna här på engelska. Alice har berättat i intervjuer att hennes textförfattande skiljer sig åt beroende på vilket språk hon använder och att de svenska texterna är mer poetiska, mer som dikter än låttexter. Texterna är raka och sången är ärlig, avskalad. Alice b sjunger från hjärtat.

Anna Axfors är poet och aktuell med Kärleksbrevet, en kortroman i brevform om att vara ensam tillsammans med någon annan; att dricka gin & tonic hemma; om när möglet lägger sig rosa över disken och ser ut som himlen speciella kvällar. Hon har tidigare utkommit med diktsamlingen Veckan innan. Från Åhléns till döden på AFV Press. Hennes författarskap uppgår i en ny sorts skandinavisk lyrik – den unga, som skapar ett nytt slags jag: en centrallyrik utan centrum. Litteraturvetaren och kritikern Victor Malm beskriver rörelsen som följer: ”Det är en ny poesi som inte söker efter den nya förbättrade bilden, utan en omkastande fyndighet, en absurd vändning, som bär sitt eget värde”.

Anna är uppväxt i Tranås, nu bosatt i Linköping och driver tillsammans med Elis Burrau mingel- och poesibloggen Vi som aldrig skrev prosa och PDF-förlaget Fame Factory.

Arazo Arif är verksam som poet, kritiker och frilansjournalist. Hon har tidigare publicerat dikter i tidskriften 10TAL och nu medverkar hon i diktantologin Om detta sjunger vi inte ensamma – dikter till samtiden och världen. Antologin samlar 28 poeter i en kör av röster som sjunger om krig och förlust och vars texter vill något mer än att vara ord. Texterna vill vara till tröst men också en väg till tanke, kraft och handling.

Arazo skriver för att ha en ursäkt till att hitta på galenskaper. En ursäkt till att låsa in sig i ett litet utrymme, till att dricka gratis vin på olika stela tillställningar. Hon skriver för att hon är van vid att skriva om det som är sjukt och det som är sant. Hon skriver för att få svar. Arazo är även redaktör för kulturplattformen Kultwatch.

Jag hatar naturen
jag står inte ut med att titta på månar
natt efter natt
my loneliness is killing me and I must confess I still believe
och jag står inte ut med att se regnet falla
på mina nya skor
[…]
Jag tycker inte om hudvård
”återfukta hela tiden huden”
jag tycker inte om det tipset

 Åh herregud

Det går inte

Jag lägger mig på marken och blundar,
sakta dör
fast att jag trycker örat mot marken – hör
jag ingenting,
det verkar som att jorden
inte har något hjärta
ha ha, det har jag alltid vetat
att det bara är havet som har en puls
[…]

Anna Axfors, publicerad i 10TAL #23/24 2016.

det är januari
det är snö ute
allt är vitt
blekt
som min hud
inte lika genomskinligt
kanske är det därför de hör av sig

männen

en droppe kiss rinner nedför benet
jag har släppt taget om mig själv

det är något med en ensamhet som aldrig går över
något med murar som aldrig rivs
en av dem sa till mig en gång
att jag aldrig kommer bli älskad om jag fortsätter

jag vet inget annat än att fortsätta
[…]
att spela med sin kropp som insats
satsar högre för varje gång
snart finns inget mer att riskera

klyver mig och ger dem tjocka strimlor
de ser aldrig och ger ingenting tillbaka
[…]

 Ur Mörket inuti och fukten av Arazo Arif, publicerad i 10TAL #20 2015.