Detalj från omslaget till "Trädets tid". Norstedts förlag.
TRÄDETS TID
De flesta människor har en relation till träd och kan berätta om särskilda träd som betytt mycket för deras välbefinnande.
Det är känt att människor som ligger på sjukhus tillfrisknar fortare om de har utsikt mot en skog eller park än om de blickar ut mot en betongvägg.
Själv minns jag jätteeken i Västergötland, där min pappa hade sitt föräldrahem. Den stod i en hage och var enorm; nästan kusligt stor. En gång hade den varit en dubbelek, men åskan hade tagit det ena trädet. Kvar fanns en ihålig stubbe som var så vid att man kunde inreda en lekstuga i den. Den hade också en stor gren som lutade sig ner mot marken, med en fördjupning som man kunde sitta i. På så sätt fick man en naturlig gunghäst med ett härligt sving.
I somras återsåg jag eken efter många år. Där låg den slagen till marken som en jättelik sorgsen drake, fast jag trott att just det trädet skulle finnas alltid. Kanske det börjat ruttna och blåsts omkull i någon av de starka stormarna.
Christel Kvant har skrivit en fin bok om vårt förhållande till träd, Trädets tid, vackert illustrerad av Viktor Kvant. Boken var nominerad till Augustpriset 2011.
Kanske är det så att vi svenskar är speciellt trädkära, särskilt med tanke på hur vanligt det är med efternamn hämtade från trädriket.
Det är fantastiskt att läsa om alla listiga knep som trädet tar till för att etablera sig, växa och sprida sina frön. Fascinerande är det också att föreställa sig hur det är värd åt hundratusentals små djur och att förstå det intrikata samspelet mellan djur och träd.
Vissa ekar kan bli över tusen år gamla. För ett par år sedan upptäcktes en gran som var 9500 år gammal i Härjedalen! Platsen fick hållas hemlig, eftersom hela världens strålkastare plötsligt riktades mot det oansenliga trädet. Företag utomlands ville komma åt det för att tillverka antirynkkräm och annat sådant.
De flesta av oss skulle nog ha svårt att tänka sig ett liv utan träd. De finns där omkring oss, vare sig vi bor i en stad eller i skogen.
Christel Kvant belyser trädet ur många olika aspekter. Att människan alltid fantiserat mycket kring träd kan man utläsa ur gamla skapelsemyter från olika kulturer.
Trädet spelade en viktig roll i det rituella livet och i den folkliga medicinen. I Sverige användes underligt formade träd till att bota sjukdomar. Om en tall eller ek hade en naturlig öppning av något slag kunde det användas till träddragning – alltså att man drog den sjuke genom håligheten för att överföra sjukdomen på trädet.
Att avverka och hugga ned träd i stadsmiljö väcker alltid djupa känslor hos invånarna. Och när en trädart som almen slogs ut i södra Sverige av almsjukan kändes det verkligen i hjärtat på många. Nu är också asken hotad av en svampsjukdom och beståndet minskar dramatiskt.
Regnskogen avverkas med en hastighet som är skrämmande, men det finns också en stor internationell medvetenhet om trädets avgörande betydelse för planetens överlevnad. FN-organet UNEP samordnar en kampanj kallad ”Plant for the planet” med målet att plantera en miljard nya träd på jorden; andra internationella organisationer är ”Trees for life” och ”Green belt movement”.
De flesta människor tycks fortfarande föredra pappersboken framför läsplattan. Kanske beror det på vår kärlek till träd – boken vi håller i handen har ju förut varit ett träd som stått och susat i skogen. Och utan träd – inget liv!
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
