Facklitteratur
Detalj ur omslaget till "Till himlen och tillbaka". Forum bokförlag.

Detalj ur omslaget till "Till himlen och tillbaka". Forum bokförlag.

Till himlen och tillbaka – inför allhelgona

Publicerat 26 oktober 2014 | Av |

Nu är det allhelgonatid. Alla har vi någon vi vill minnas och bära fram ljus till. Högtiden firas mer än någonsin i Sverige och lågorna på kyrkogården skänker en slags gemenskap mellan alla som lever och saknar. Men var finns de som gått bort?

Många människor som befunnit sig på livets gräns vittnar om upplevelser som liknar varandra – man färdas genom en tunnel, möter en ljusvarelse och kanske någon avliden anförvant. Sedan får man veta att man måste återvända. Gemensamt för dem som haft dessa erfarenheter är att de har upplevts som så verkliga att det är bortom allt tvivel att det skulle röra sig om en dröm.

Den amerikanske neurokirurgen Eben Alexander har skrivit en bok om sin egen nära-döden-upplevelse med titeln Till himlen och tillbaka. Alexander hade tidigare hört  dessa tunnelberättelser från sina patienter och utgått från att det är hjärnans sätt att hantera en syrebrist. Men så  drabbades han själv av en bakteriell hjärnhinneinflammation och hans hjärna blev helt utslagen. Alltså fanns det ingen fungerande del av hjärnan som skulle kunna härbärgera hans upplevelser.

I sju dagar låg han i koma och till sist beslutade läkarna att behandlingen skulle avbrytas. Ingen hade tidigare överlevt ett sådant tillstånd.

Ett ord som Alexander ofta återkommer till i sin berättelse är verklighet. Vid en jämförelse, så är snarare livet att betrakta som en dröm.

Hur  skulle han kunna återge vad han sett? Orden som behövdes för att beskriva det han upplevt  existerade helt enkelt inte i det mänskliga språket. Och ändå var upplevelsen mer verklig än allt annat han varit med om.

Vad upplevde han då? Det intressanta är att han under den tid hans tillstånd varade helt saknade minnen av sitt liv på jorden och av vem han var. Han blev ett rent medvetande utan bindningar.

Den första sfär han möts av är en underjordisk primitiv värld av lera, rötter och groteska djuransikten. Men så blir han varse ett rent vitt ljus och en sällsam och komplex melodi. som drar honom upp mot en obeskrivlig värld av skönhet och ljus. Han möter en strålande vacker ung flicka och de färdas tillsammans genom detta landskap på vad han upplever som en fjärilsvinge. Följeslagerskan blir en länk mellan honom själv och gudomen, som han föredrar att kalla Kärnan eller Om, som är det ljud han förknippar med detta väsen. Med flickans hjälp får han av Om veta, att det finns flera universa, där kärleken är den utvecklande kraften, även om också ondskan finns.

Flickan ger honom tre budskap:

Du är älskad och kärleksfullt omhuldad för evigt
Du har ingenting att frukta
Det finns ingenting som du kan göra fel.

Om upplever han som är ett rent mörker, som samtidigt flödar av ljus.

Varför har man ingen kunskap om all denna skönhet i jordelivet, kan man undra. Alexander menar att vi skulle distraheras och ha svårt att leva i det nu som krävs. Att vara människa på jorden kräver verkligen sin närvaro.

Eftersom han fått en insikt om att livet inte tar slut med kroppens död ser han det som en skyldighet att berätta om sin kunskap och göra det med vetenskaplig analytisk inställning. Han är också angelägen om att beskriva sin upplevelse med vetenskapens termer, vilket ju också gör boken än mer värdefull och intressant. Samtidigt inser han det stora avståndet mellan människans nuvarande kunskap om universum och dess osynliga sida :

Universums fysiska sida är som ett litet dammkorn i jämförelse med dess osynliga, andliga sida. Innan jag hamnade i koma skulle jag aldrig aldrig ha använt ordet andlig i ett vetenskapligt samtal. Nu tror jag att det är ett ord som vi inte har råd att lämna utanför. I Kärnan fick jag tydliga  förklaringar av det vi kallar ”mörk energi” och ”mörk materia”, och insikter i de mer avancerade aspekterna av universums struktur, som det kommer att dröja länge innan den mänskliga vetenskapen kommer fram till.

Medvetandets mysterium är universums mest eggande gåta och ställer helt andra krav på den framtida forskningen. Jag tänker mej att en upplevelse av detta slaget vidgar fantasin och öppnar helt nya dörrar till  kommande forskningsuppslag.

.