Tillbyggnaden
Stadsbiblioteket 1966. Foto Leif Lerme.

Stadsbiblioteket Göteborg 1966. Foto: Leif Lerme.

Tidig teknik på biblioteket

Publicerat 1 november 2011 | Av |

4 april 1967 öppnades det nybyggda Stadsbiblioteket vid Götaplatsen för göteborgarna. Det var ett bibliotek med en hel del nya grepp som presenterades; ett för den tiden toppmodernt bibliotek.

Den öppna planlösningen, med ljusgården i mitten av biblioteket, utställningshallen med stora ”skyltfönster” ut mot Götaplatsen och Avenyn; detta var medvetna signaler om öppenhet. Lägg därtill de generösa öppettiderna; vardagar till kl 22. Facksalarna, som de olika avdelningarna kallades, hade inga väggar för att markera var en facksal slutar och en annan börjar. Istället användes olika färger på exempelvis hyllgavlar för att markera på vilken facksal man befann sig. Informationsdiskar var utplacerade på strategiska platser i biblioteket. På en elektrisk tavla kunde man få vägledning i att hitta just det ämnesområde som man sökte. Man tryckte på en knapp och vips fick man en vägbeskrivning till rätt hylla. Dessutom fanns kortkataloger på varje facksal där besökarna kunde leta efter ”sin” bok – det dröjde ännu några år innan biblioteket datoriserades.

Det nya biblioteket hade också en hörsal med plats för 200 personer; i den hade de första åren Stadsteatern en fast scen. Ett diskotek fanns i undervåningen; nåja, inte det som vanligen förknippas med det ordet utan en musikavdelning där det fanns lyssnarplatser för att avnjuta musik i form av LP-skivor. Det fanns ett större lyssnarrum med plats för ett femtontal personer och tre enskilda små rum, där man enskilt kunde hänge sig åt musiklyssning. Vissa hängav sig också åt andra saker; hångel och intagande av vissa starka drycker förekom också. Tidningsrummet hade ett stort sortiment med dagstidningar; inte bara svenska utan även internationella tidningar. Programverksamheten i det nya biblioteket var också omfattande. Under bibliotekets första fyra år hade biblioteket också ett Artotek; det var KRO (konstnärernas riksorganisation) som i bibliotekets lokaler bedrev utlåningsverksamhet av tavlor.

Göteborgarna sökte sig till biblioteket vid Götaplatsen i en omfattning som var klart över förväntan. Besökarna ville inte bara låna böcker utan man kom till biblioteket också för att insupa en kulturupplevelse. Likaså kom biblioteket att bli en viktig mötesplats. Många var även studiebesöken från när och fjärran under bibliotekets första år. Bland annat på grund av det stora antalet besökare och på den utveckling som skedde inom medieområdet kom bibliotekets utrymmen ganska snart att kännas för små. Det var ju inte längre bara traditionella böcker som ingick i bibliotekssortimentet utan också ljud/talböcker, språkkurser, filmer m.m. Så småningom väcktes också krav på att tillhandahålla datorplatser för allmänheten. Hur skulle allt få plats?

Fram till i början av 1990-talet var ett av bibliotekets våningsplan uthyrt till Göteborgs Universitet, men efter en större renovering togs också denna våning i bruk 1993. Sedan länge var facksalarnas färgsystem avskaffat och efter renoveringen välkomnades besökaren av en havsgrön reception; denna färg återfanns också på de olika avdelningarna som tidigare kallats facksalar. Avdelningarna fick nu mer plats för sina olika medier och biblioteket fick en allmän ansiktslyftning. Ett fantastiskt Kunskapens Träd, i form av en flera meter hög Benjamin Fikus placerades i mitten av receptionen. Trädet levde och frodades i flera år, men är tyvärr ej längre i livet. I samband med ombyggnaden invigdes ”Läs och skrivstugan” som var föregångare till den välsorterade Specialmediaavdelning som finns i dag på biblioteket. Det blev nu möjligt även för synsvaga besökare att ta del av hela bibliotekets utbud. Detta genom exempelvis specialanpassade förstoringsapparater och datorer med talsyntes.

//Ulla-Britt Wendel är bibliotekarie på Stadsbiblioteket med ett särskilt intresse för husets historia och utsmyckningar.