Blogg, Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Store bror". Ordfront förlag.

Store bror

Publicerat 6 augusti 2015 | Av |

Är man sin kropp? Och vad händer med omgivningen och med mig själv om jag sväller ut och och till det yttre blir någon annan? Lionel Shriver har skrivit en psykologisk roman som ställer många frågor om fetma och identitet på sin spets.

Romanen heter Store bror, översatt av Johanna Svartström.

Huvudpersonerna i boken är Pandora och hennes bror Edison. Pandora driver ett framgångsrikt företag, Baby Monotonous, som tillverkar porträttlika dockor efter foton. Hennes företag är på uppåtgående och hon är en kvinna det talas om. Brodern Edison är jazzpianist, som trots sin begåvning ständigt fått kämpa för att hålla sig flytande.

Pandoras man Fletcher – en möbeldesigner – tillverkar ömtåliga exklusiva möbler som ingen har råd att köpa. Han är näst intill militant vegan, eller näringsnazist, som Pandora uttrycker det. Han står inte ut med onyttigheter eller karaktärslöst mumsande och ryser vid tanken på stinna bakverk och annat slafs. Pandora och Fletcher försöker kompromissa, men maten är deras främsta trätoämne. Ibland måste Fletcher ge sig av på långa cykelturer för att avreagera sig. Dessutom finns i familjen två barn som är Fletchers i ett tidigare äktenskap; den odräglige och självupptagne 14-åringen Tanner och hans syster Cody.

En dag får Pandora ett telefonsamtal. Det är Edisons kollega och vän Mack, som antyder att brodern Edison har problem. Mack har låtit Edison bo hos honom i New York, men nu börjar det bli ohållbart. Pandora förstår att hon måste hjälpa till på något vis och försöker bearbeta sin man att Edison skall få bo hos dem ett tag.

Fletcher är inte lätt att övertala, men går till sist med på att ta emot Edison.

Pandora åker till flygplatsen för att möta upp. Hon är stolt över sin vackre och charmfulle bror, som alla flickor hängde efter när de var yngre. Hon minns hans långa och smala gestalt med det blonda lockiga håret och de bruna ögonen. Nu skall det bli lite liv och diskussioner i huset, tänker hon.
Förvirrad står hon och spanar på flygplatsen tills hon hör en välbekant röst.

– Hörru, känner du inte igen din egen brorsa?

Det är fyra år sedan de sist sågs och verkligen, Pandora känner inte igen sin bror. Han är hundra kilo tyngre och det enda som påminner om Edison är hans jämna tandrad. Pandora försöker hålla masken och låtsas som ingenting, Många känslor rusar runt i hennes medvetande, och det är första gången i sitt liv som hon tycker synd om sin bror.

Nu utspelar sig ett drama i familjen mellan hälsomanikern Fletcher och Edison. Edison vräker i sig mat, och belamrar köket med sina onyttiga inköp som han gör på sin systers bekostnad. Han lagar tunga maträtter och sölar så att fettet och oljan stänker. Han är skrytsam och har en gammeldags slangjargong som retar livet ur omgivningen. Droppen blir när Edison vräker sig i hemmets dyrgrip, Fletchers vackra handgjorda soffa, så att det blir pinnved av den.

Boken innehåller många scener, där fetman leder till en yttersta förnedring. Till slut ber Fletcher Pandora att välja mellan honom eller sin bror.

Då får Pandora den strålande idén att hyra en lägenhet och slå sig ihop med Edison för att köra ett stenhårt bantningsprogram i ett år. Samtidigt tänker hon själv haka på för att bli av med lite egna överskottskilon. Hur det sedan går vore fel att berätta.

Lionel Shriver kallar sin bok för en diskussionsroman. Och berättelsen ställer många frågor. Kan vem som helst bli fet och är man då densamme? Fetma är ofta förknippat med skam och brist på självdisciplin. Den som är fet har sig själv att skylla! Men hur skall de närstående gripa in? Hur stort ansvar är det rimligt att lägga på omgivningen, och har man som anhörig alls några skyldigheter att få till en förändring?

Linoel Shriver hade själv en bror som dog i en fetmarelaterad sjukdom. Hon berättar i en intervju att hon nog inte kommit på idén att skiva romanen, om hon inte haft personliga erfarenheter av ämnet.