Skönlitteratur
Detalj ur omslaget till "Ett ljud som bara jag kan". Bokförlaget Lejd.

Detalj ur omslaget till "Ett ljud som bara jag kan". Bokförlaget Lejd.

Spårvagnspoesi

Publicerat 30 september 2012 | Av |

På spårvagnen kan man titta ut genom fönstret, läsa en bok, eller kolla Facebook och mailen om man har en smartphone. Men vecka 39-42 kan du också passa på att läsa en dikt!

Då är det nämligen dags för spårvagnspoesi igen. Första gången var 2001 och om du åker lokaltrafik har du säkert läst en dikt på vagnen någon gång.

Madeleine Bergmark som är enhetschef hos oss (och bland annat ansvarar för Stadsbiblioteket 300m2 på Södra Hamngatan) har tillsammans med de två poeterna Lina Ekdahl och Kennet Klemets och två representanter från Västtrafik, Petra Ebbeson och Susanne Eriksson, valt ut fyra dikter som kommer vara uppsatta i vagnarna några veckor framöver.

Det är ett klurigt arbete att välja dikter som är omedelbara och samtidigt tål att läsas många gånger. Den här gången blev det Håkan Sandell (Gåvor: valda dikter 1984-2002), Lars Gustafsson (Om begagnandet av elden), Linn Hansén (Ta i trä) och Jila Mossaed (Ett ljud som bara jag kan) som får sina dikter uppsatta. Temat för i år är ”Gränsland”.

Spårvagnpoesi är fantastiskt. Poeter som kanske bara säljer något hundratal böcker blir lästa av tiotusentals, och resenärer som i vanliga fall sällan kommer i kontakt med poesi får njuta en dikt de kanske aldrig ens hört talas om annars.