Skönlitteratur

Detalj ur omslag till På Chesil Beach. Ordfront förlag.

Sommarläsning – mer kapitulering

Publicerat 29 juli 2014 | Av |

För några dagar sedan skrev jag om böcker jag kapitulerat inför. Här är några till som jag aldrig glömmer och trots ett första motstånd njutit av att ha läst.

Michail Bulgakov
Mästaren av Margarita
Genre: Magisk realism

När jag i början av 90-talet gick på en folkhögskola utanför Uppsala träffade jag en student som pläderade för att alla människor måste läsa Mästaren av Margarita. Han var mycket påstridig och tjatig och jag bestämde mig för att aldrig någonsin läsa en endaste bok av Bulgakov. Så började jag läsa litteraturvetenskap där boken ingick som kurslitteratur och nästan genast kapitulerade jag.

Den är torr, full av slapstick och obeskrivligt dråplig. Två framstående medlemmar av Moskvas litterära samfund diskuterar Guds existens, Jesus och mänskligheten. De bekänner sig till den sovjetkommunistiska synen där allt övernaturligt, som inte går att belägga vetenskapligt betraktas som en myt uppfunnen av överheten för att trycka ned proletariatet. Så blandar sig en tredje part in i samtalet, en främling i Moskva med namnet Woland. Mannen argumenterar för Jesus existens, och kan berätta intima detaljer ur de båda litterära herrarnas liv. Samtalet blir allt underligare och den egenartade och mycket underhållande historien tar så sin början.

Elfriede Jelinek
Pianolärarinnan
Genre: Roman, Nobelpristagare

”Vilken störd bok” tänkte jag när jag läst klart Pianolärarinnan. Jag retade mig på massor av saker, bland annat på huvudpersonens destruktiva beteende. Jag ville bokstavligen spränga mig in i boken och skrika åt Erika: ”Men herre gud människa! Gör något! Befria dig innan det är för sent!”

Den europeiska kultur (för jag tycker den är ett lysande exempel på just europeisk kultur, möjligtvis finns även vissa likheter med japansk) som skildras är grotesk. Det är medelklassens krav på sig själv att ”ta sig upp” för den sociala stegen, kulturella och sociala koder som tvingar in människor i roller som dom inte klarar av att hantera, rädslan för att misslyckas, och den ångest som allt detta föder både hos individen och samhället i stort – som beskrivs på ett så påfrestande, påträngande och plågsamt sätt att det inte går att värja sig mot – och jag konstigt nog är jätte glad att jag genomlidit.

Ian McEwan
På Chesil Beach
Genre: Kärleksroman

I Chesil Beachs fall var det varken de fina recensionerna eller bekantas rekommendation som var problemet utan genren: kärleksroman. Men som det är med riktigt bra litteratur oavsett genre, är det här en av de finaste romaner jag läst. Ett ungt par är på bröllopsresa. Dom tar in på ett pensionat på en engelsk badort. Det är tidigt 60-tal och den sexuella revolutionen har ännu inte fått genomslag. Tidsskildringen, ömheten och den förödande tafattheten mellan huvudpersonerna är oerhört realistiskt beskriven och språket kristallklart.

Finns det fler som är obstinata? Skicka gärna in era kapituleringslistor!