Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "1980". Pocketförlaget.

Snudd på kult

Publicerat 24 september 2015 | Av |

Om jag vaknar på natten och inte kan somna om brukar jag plocka fram en bok och läsa en stund. Den senaste veckan har jag haft 1974, den första delen i den omtalade Yorkshire-kvartetten under huvudkudden, vilket fått konsekvensen att jag gått runt som en zombie om dagarna. Det har ju bara inte gått att sluta läsa!

1974 utspelar sig i Leeds under de sista hektiska dagarna före jul. Det ”pissregnar” och gatorna är fulla av skräp och hundskit. Här finns inte tillstymmelse till idyll, bara rad på rad med fula och deprimerande radhus. På lokalblaskan ”Yorkshire Post” häller man omväxlande i sig kaffeblask och whisky. Cigarettröken och doften av rakvattnet ”Brut” ligger tung över lokalen.

Underdogen Edward Dunford knegar som kriminalreporter. Han är knappt torr bakom öronen och ännu inte fullt så cynisk och förhärdad som kollegorna, men karriärlysten och angelägen om att visa sig på styva linan. Eddies far har just gått bort och han har fullt upp med sitt privata sorgearbete.

En rad småflickor har tagits av daga på förskräckliga vis. Eddie inleder en febrig jakt efter sanningen om morden och blir insyltad upp över öronen. En känsla av att allt är för sent infinner sig vid läsningen.

Yorkshire-kvartetten (Red Riding Quartet) av David Peace består av 1974, 1977, 1980 samt 1983. De kom till mellan 1999 och 2002. De två första delarna kan du också låna som ljudböcker, förnämligt inlästa av Mats Eklund respektive Harald Leander.

Det är inte lätt att sätta fingret på anledningen till att jag uppskattar 1974, denna frånstötande bok, men den är genialisk i sin genre. Så har kvartetten också fått ställning som modern klassiker. Den har rentav begåvats med kultstatus.

Yorkshire-kvartetten är becksvart, hårdkokt, sexistisk och våldsam så det förslår. Våld, korruption, rasism och alkoholism är mer regel än undantag inom poliskåren och bland lokalpolitikerna. Samhällskritiken är svidande och tidsskildringen något utöver det vanliga. Språket matchar innehållet och är helt enkelt lysande. Här och där finns också små stänk av nattsvart humor.

Nu är jag mitt uppe i bok nummer två och jag måste erkänna att jag längtar efter ännu en sömnlös natt!