Barnböcker
Detalj ur omslaget till "Små smarta upptäcker naturen". Rabén & Sjögren förlag.

Detalj ur omslaget till "Små smarta upptäcker naturen". Rabén & Sjögren förlag.

Smarta små

Publicerat 12 december 2011 | Av |

Visst är det roligt att gå på upptäcktsfärd i skogen med ett litet barn. Den lilla är nästan i marknivå med allt som rör sig och stannar gärna till vid minsta kryp. Hur kan en sådan liten varelse funka med antenner och vingar, som från en annan planet? Allt är nytt för ett litet barn!

Nu har det kommit en jätterolig bok för små forskare i åldern 3-9 år, Smarta små upptäcker naturen. Det fina är att det är en bok att växa i och att det finns lite att hämta för alla åldrar. Här finner man både nyskrivna texter och illustrerade texter ur klassiska svenska naturberättelser för barn. Och inte minst massor av tips på roliga experiment och lekar som man kan hitta på i naturen och hemma. Materialet är av det slaget att alla kan plocka fram det ur skåp eller skafferi.

Boken följer årstiderna och tar sin början i våren. Då är tiden inne för att plantera frön och göra bus som att färga vattnet med karamellfärg för vitsipporna så att de byter färg. Och vem har någonsin tänkt på att plantera en harplutt? De innehåller ju massor med små frön och vad som sedan kommer upp beror på vad haren mumsat i sig.

Boken är både informativ och vacker. Som vuxen får man en liten hint om hur man kan berätta för barn om naturfenomen som fotosyntesen och fjärilens förvandling utan att trassla in sig för mycket.  Hur hänger allt samman och hur får spindeln egentligen till det där nätet?

Redaktören Birgitta Westin och formgivaren Pia Hinnerud har en underbar fingertoppskänsla för hur fakta, lek och fantasi kan flätas ihop och bli till en inbjudande port till naturens rike.

En annan av mina favoritböcker för barn är Dumma mygga, med text av Helen Rundgren och superroliga illustrationer av Anna Lindqvist.

Boken är en liten exposé över djur som vi stora människor finner irriterande, som myggor, flugor och ormar. Utan att reflektera plattar vi till myggan som landat på armen och riggar saftfällor för getingen. Men är det nödvändigt? Djuren gör ju hela tiden vad de måste göra för att överleva. Är myggan dum för att den vill mata sina små myggbarn som skriker efter blod i sin vattentunna?

Jag tänker att en bok som denna kanske kan öka barns respekt för allt som är levande och skapa en insikt om att man inte per automatik har en överhöghet över andra varelser för att man är större, tyngre och smartare. Kan man respektera en mygga kan man visa respekt för allt!

Kommentarer inaktiverade.