Facklitteratur
Järnvägsräls.

Skildringar från världen II

Publicerat 1 januari 2011 | Av |

Två fina reseskildringar som utmanar dina föreställningar och tar dig med till nya platser.

Jenny Diskis Stranger on a train, på svenska Främling på tåg : hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika och On trying to keep still, på svenska Den motvillige resenären.

I Stranger on a train får vi följa med Jennie på en lååång tågresa som sträcker sig runt hela den amerikanska kontinenten. Till USA reser hon för att få möta sin barndoms Amerika, landet där drömmar slår in. Bilder från filmer och böcker blandas ihop med det verkliga Amerika hon ser genom tågfönstret. Tack vare att hon är storrökare – tåg och rökning i kombination leder inte sällan till oväntade samtal (det känner nog de flesta igen som t.ex. tågluffat). Livsberättelserna som hon får höra har inte många likheter med barndomens drömland, men de är inte mindre intressanta för det, snarare tvärtom.  

I On trying to keep still beger sig Jennie iväg igen. Denna gång för att komma undan storstadens stress och kommers. Hon drömmer om stillhet, tysta landskap och människor som lever i symbios med naturen. Så beger hon sig till några noggrant utvalda platser som hon tror skall passa hennes syften. Fjorden The Doubtful Sound på Nya Zeeland sägs erbjuda storslagen tystnad. Till Lappland reser hon för att få uppleva verklig stillhet i tungt mörker. Men verklighetens fjord såväl som verklighetens Lappland visar sig bjuda på något helt annat. Fjorden på Nya Zeeland är full av båtar och människor som försöker tjäna sitt uppehälle på turism – resultatet är inte direkt storslagen tystnad.
 
Till Lappland kommer hon med tron att alla norr om Stockholm pratar mycket lågt och så långsamt att man faller i sömn. I stället möter hon en samekvinna som pratar snabbare än någon annan hon träffat. Det läggs upp ett späckat vildmarksschema utan chans till vila. Samerna använder skoter och helikopter och de är materialistiska. Till sin stora lycka upptäcker hon att hon åtminstone valt rätt årstid. Det är mörkt. Hade hon kommit på sommaren så får hon höra att solen aldrig går ner. Med torr humor beskriver hon hur våra bilder och drömmar om andra platser och folk ofta ställs på ände när vi väl möter dom i verkligheten. Och vad är det egentligen som ger ”oss” rätten att bestämma hur folk som maoirer och samer skall leva sina liv?