Foto: Wikimedia Commons.
Skildringar från världen I
På Världskulturmuseet pågår utställningen Destination X. Vad är det som får männniskor att resa? Vad är det vi drömmer om? Och hur skiljer sig drömmarna åt?
Vi får ta del av en rad människors förhoppningar och krossade drömmar. Turistens, pilgrimens, affärsresenärens, flyktingens och den globala familjens – alla har de någon anledning att vilja ge sig av (även om vissa anledningar är betydligt grymmare än andras).
Appropå resande så fascinerar än idag 1700-talsförfattaren Jonathans Swifts fiktiva reseskildring Gullivers resor som på engelska heter : Travels into Several Remote Nations of the World, in Four Parts. By Lemuel Gulliver, First a Surgeon, and then a Captain of several Ships.
Lemuel Gulliver ger sig iväg till Ostindien. Hans resa har ett klart syfte, han skall skaffa sig erfarenhet som läkare. Men så krossas hans skepp i en storm, och resan till Ostindien är slut, de platser han når i dess ställe är dock minst lika exotiska eller lärorika. Han möter bl.a. individer små som teskedar (mer kända som lillepluttar), riktiga jättar och ett folk som består av vetenskapsmän, lika absurda som deras forskning. De folk Lemuel Gulliver träffar visar alla mer eller mindre sociopatiska drag. Författaren som inte hade mycket till övers för människan brer på rejält när han på sitt eget svartsynta vis pekar ut vad han upplevde som människans fulaste och dummaste sidor. Satir från 1700-talet kan vara kul!
