Barnböcker

Detalj ur omslaget till "Pojken och huset". Atrium förlag.

Silent books

Publicerat 27 mars 2017 | Av |

En bok utan text, går det? Ja, med bilder kan man komma långt! Bilderböcker utan dialog och text kallas just ”silent books”.

IBBY (International Board on Books for Young people), som är en organisation som finns i flera länder har arbetat med såna här ”tysta böcker” i flera sammanhang.

IBBY Italia började år 2012. I Lampedusa startade ett projekt på flyktingförläggningarna där. De tysta böckerna kunde läsas oavsett språk och kultur, och ledde till många fina möten och avbrott i den oroliga vardagen.

2015 började IBBY Sverige med liknande projekt i flera kommuner i Sverige där bibliotek och flyktingförläggningar fick en startbox med 14 titlar och en handbok. Så här fint står det i rapporten om projektet:

Tankesättet som presenteras i handboken är att bildberättelserna kan ligga till grund för kommunikation, berättande, lek och improvisation. Det handlar inte om regelrätt språkinlärning utan mer om att starta kommunikation på olika sätt, förmedla litteratur och läsglädje samt visa vägen till biblioteket.

(Läs mer om projektet på IBBYs webbplats , där du bland annat kan ladda ner handboken, boklistorna och rapporten.)

Blir du nyfiken? Att läsa en tyst bok är något helt annat än en vanlig högläsningssituation. Man kan sitta i tysthet och titta på bilderna. Eller så berättar man för varandra vad som händer på bilderna, vad man associerar till, hur det känns och vad man tänker. Man kan vara ensam, eller sitta hur många som helst, bara det går att skicka runt boken. Tvärtom vad man skulle kunna tro, kan det ofta finnas mer att prata om när det gäller tysta böcker. Tolkningsmöjligheterna är så många. 

Här kommer tre tips för dig som vill prova. Konstigt nog handlar alla om pojkar och flickor som ska mötas. Kanske är kärlek det tema som passar bäst till den här typen av berättande?

Om mystiska ledtrådar och pappersflygplan

Pojken och husetMaja Kastelic

En underbart trolsk mysteriebok. En pojke följer efter en katt upp i ett hus där det ligger ledtrådar i form av teckningar. Högst upp hittar han en flicka som står och viker sina teckningar till pappersflygplan som får flyga över staden. Det är ingen dialog alls och egentligen inte så mycket handling, men bilderna är så hemlighetsfulla och magiska att det är en riktig upplevelse ändå. Precis så här skulle jag vilja ha det hemma. Lite stökigt men bara med vackra saker som kan få ligga framme. Ett påbörjat tärningsspel, en vacker servis, några stora nycklar på en dörrkarm och mystiska budskap om kärlek och ödet på väggarna. Vad är det som händer? Känner barnen varandra sen tidigare? Vad innebär teckningarna?

Om en röd krita och allt man kan göra med den

ResanAaron Becker

En flicka har tråkigt och hennes föräldrar vill inte leka med henne. Så hon tar sin röda krita och ritar en dörr på väggen. Och när hon går igenom dörren öppnas en ny och fantastisk värld. hon kommer ut i en magisk skog där det hänger lyktor i träden. Hon ritar en båt i vattnet och åker iväg mot äventyr. Till slut kommer hon tillbaka till den nya världen där det väntar en överraskning och en vän som också har en krita.

Den här boken vävs ihop väldigt fyndigt på slutet. Bilderna är underbara och påminner lite om Studio Ghiblis filmer, fast författaren inte är japansk. Kontrasten mellan de ofta blåtonade bilderna och flickans knallröda föremål blir spännande. 

Om flaskpost och ett frö

FröetJennie Ekström

En pojke vattnar en planta och när plantan, som växer magiskt fort, bär frön, skickar han ett i en flaskpost. Flaskposten kommer fram till en flicka som bor ensam på en ö och när hon planterat fröet och hennes planta vuxit upp till en enorm klätterväxt kan pojken och flickan mötas i lövverket. Visste pojken var hon var? Tittar vi noga kan vi se ett porträtt av flickan i pojkens rum i början.

Det fantastiska med den här boken är illustrationerna i svart och vitt. Blommorna är vackra som i gamla floror, svamparna och maneterna har ögon, fåglar verkar växa fram ur löven och havet virvlar som ett vildvuxet hår. Varenda sida skulle kunna fungera som en affisch eller kanske en extra fin tapet.

3 svar till “Silent books”

  1. Alla kan läsa? Detta var i mitt tycke en ganska rejäl inskränkning av läsbegreppet om det tas för givet att alla kan läsa en tyst bok. Om en inte kan använda ögonen? Jag kan då inte läsa den eftersom jag har en synnedsättning. Jag är för övrigt en aktiv låntagare hos Specialmedia hos er men blir betänklig när läsbegreppet inskränks på det här sättet. Dessutom, på precis samma sätt som att det inte är självklart att du kan förstå och konceptualisera och relatera till en text bara för att du kan se orden, är det inte självklart att du kan förstå eller konceptualisera eller relatera till en bild bara för att du kan se den med ögonen. En läsare är inte bara ögon eller öron. Det vidgade läsbegreppet kräver mer av oss än att bara tänka ögon och bokstav (bokstav i bokstavsbildlig mening, dvs bild).

  2. Hej Karl-Fredrik och tack för din kommentar. Vi ber så mycket om ursäkt över ett tanklöst ordval och har ändrat i texten nu. Med vänliga hälsningar, Sara.

  3. Hej Karl-Fredrik och tack för din kommentar. Vi ber så mycket om ursäkt
    över ett tanklöst ordval och har ändrat i texten nu. Med vänliga
    hälsningar, Sara.