Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Room". Lind & Co förlag.

Rummet

Publicerat 29 augusti 2016 | Av |

Jack är fem år och har tillbringat hela sitt liv i samma lilla Rum. Det enda dagsljus han har sett kommer från ett litet fönster i taket och hans mamma har berättat att människor och miljöer de ser på TV inte är på riktigt.

Och Jack är nöjd. Han har sin mamma. De tittar på TV, men inte för mycket. De spelar spel, de läser böcker, de gör gymnastik och sjunger tillsammans. Och ibland på nätterna kommer en man och hämtar sopor och kommer med mat. Då får Jack gömma sig i garderoben.

Det här är en bok man inte vill avslöja för mycket om, men vad jag kan avslöja är att den är ytterst svår att släppa. Om du tycker om första sidan kommer du förmodligen ha läst ut boken på några dagar.

Room skrevs i efterdyningarna av Fritzl-fallet och om du minns det så finns det många paralleller här. Det som är speciellt för den här boken är att den inte fokuserar på de vuxna. Det finns ju många böcker om seriemördare och andra grymma män. Och det finns böcker om vuxna kvinnor som överlevt misshandel, fångenskap och våldtäkter.

Men att läsa en sån berättelse skildrad av en femåring är något helt annat. Jack är en ”opålitlig berättare”, ett ganska vanligt grepp i romaner, men här blir det extra uppenbart. Tack vare att han varit så mycket med sin mamma är han tidigt utvecklad när det gäller språklig förmåga. Han har ett stort ordförråd och kan redan läsa och skriva bra. Men han gör också en del grammatikfel och det känns hela tiden medan man läser att det är ett barns röst. Det är mycket han misstolkar och inte förstår och som läsare blir man extra uppmärksam och får läsa mycket mellan raderna.

I Jacks ögon är rummet trevligt och rymligt. Han tycker det är roligt att räkna hur många flingor man får äta på morgonen. Som läsare förstår man hur slitet och trångt de har det och hur lite mat de får. Samtidigt är det just hans berättarröst som gör boken uthärdlig. Det hade kunnat bli för klaustrofobiskt, för tröstlöst och obehagligt annars.

Jack känner inte till ett annat liv än det i fångenskap. Han saknar inte att springa i naturen, att ha kompisar eller att ha fler släktingar omkring sig. Han älskar sin mamma och livet i rummet. Uppväxten har gett honom nästan autistiska drag. Han tolkar allting bokstavligt och rutiner och förutsägbarhet betyder allt. I Rummet finns det i överflöd.

Men mamman, som lider desto mera, får vi bara se genom hans ögon. Och hon lyckas oftast, om inte alltid, hålla upp en fasad för sin son. Hon skyddar honom från verkligheten på alla sätt hon kan och jag har sällan läst en så gripande berättelse om kärleken till ett barn som ändå känns realistisk. Hon är inte perfekt. Vissa dagar är hon knappt kontaktbar, hon blir irriterad och otålig ibland, hon är frustrerad och skräckslagen. Men hon gör så gott hon kan under omständigheterna.

Det är som sagt en spännande sträckläsningsbok, men det är också en tänkvärd bok som lever kvar i en efteråt. Vad innebär det att vara fri och vad gör vi med vår frihet?

Låna den här läsupplevelsen hos oss! Room av Emma Donoghue har också givits ut med titeln Inlåsta, men det verkar som att den fått tillbaka sin originaltitel efter att boken filmatiserades. Du kan beställa direkt i katalogen Gotlib.