Barnböcker
Detalj ur omslaget till "Sagobak". Idus förlag.

Detalj ur omslaget till "Sagobak". Idus förlag.

Rödluvan och vargen goes 2000-talet

Publicerat 24 januari 2013 | Av |

Som du kanske vet så brukade Rödluvan hälsa på sin gamla mormor i skogen. Hon gick dit när hon hade tråkigt eller när mormor skickade ett SMS om att hon ville spela Fia med knuff.”

Så börjar sagan om Vargen och blåbärsmuffinsen Josefin Ambrings 2000-talsversion av Rödluvan och vargen.

I Sagobak skojas det med fyra klassiska barnsagor. Josefin Ambrings bilderbok, som innehåller nya och skruvade versioner av några välkända sagor, innehåller också recept på smarriga bakverk. Kokbokstrenden har alltså även nått in i barnböckernas värld. Själv vill Josefin med sin kombinerade sago- och bakbok, ge barn en möjlighet att få uppleva en bit av sagan i vardagen.

Så till Askungens söta pumpapaj uppmanas läsaren att först hämta sin trollstav. För om man vill ha många pajer kan man med hjälp av trollstaven förstora pumpan till en jättepumpa. Magiskt, eller hur? Bland recepten finns också mästerkattens lussekatter, Törnrosas drömmar, trollkrabbelurer och Tummelitens små chokladbollar. Till förberedelserna när det gäller de sistnämnda rekommenderas att ”Hämta en stege så att du lätt kommer upp och ner från skålen”. Som sagt; receptet är Tummelitens.

I den första sagan bakar Rödluvan och vargen muffins tillsammans och äter så att de nästan storknar. Men vad händer sedan? Och vart har mormor tagit vägen?

Snövit bakar äppelkaka när hon inte ligger på sitt rum och softar eller kollar på Facebook. Och Askungen slängde sin glassko i glasåtervinningen efter balen. Det var då som allt blev som vanligt igen. Klänningen blev en trist trasa och vagnen blev på nytt en pumpa. Av den bakade Askungen 177 pumpapajer.

Frågan är hur mycket av Josefin Ambrings humor som når fram till de tilltänkta läsarna, eller rättare sagt lyssnarna, av boken. Som vuxen har jag stor behållning av Ambrings nya tolkningar av sagorna om Rödluvan, Guldlock, Askungen och Snövit. För barn som inte läst originalen blir hennes sagor också läsvärda. Detta trots att humorinslagen troligen bara kan uppfattas av vuxenläsaren. Man behöver inte ha läst de ”riktiga” sagorna för att tycka att Sagobakens figurer är coola och häftiga!