Radhusdisco
En uppväxtskildring som är nästan helt igenom ljus och full av nostalgi kan vara precis vad man behöver.
Morgan Larsson har skrivit precis en sådan bok: Radhusdisco. Den handlar om Morris (löst baserad på Morgan själv) som går igenom grundskolan med början sent 70-tal.
I lågstadiet handlar det mycket om leksaker, i mellanstadiet blir det partyn och i högstadiet kretsar mycket kring konfirmationslägret och ett sexuellt uppvaknande.
Hans familj har inte några mängder med pengar och de är kanske inte sådär riktigt Bullebybarnen-idylliska men nästan. Morris har en oerhört ”normal” uppväxt. Familjen bor i radhus. Morris är inte mobbad, han upplever inte missbruk, övergrepp eller misshandel. Han får bli ihop med de flesta av tjejerna han gillar och i perioder är han riktigt populär. Dessutom omger han sig med roliga kompisar som får stå för lite mer av dramatiken i berättelsen.
Det är skönt att läsa en sån här bok som inte river hål i en. Det är mest hemtrevligt och underhållande att följa Morris och hans funderingar. Det är lite som ett pojkäventyr och lite som en utvecklingsroman.
Och om man själv, som jag, är uppvuxen på 70- och 80-talet är det otroligt roligt med alla tidsmarkörer som movieboxar, axelvaddar, refreshers, Madonna och Olof Palme. Dryga 400 sidor slukade jag i ett huj.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
