Arrangemang, Skönlitteratur

Foto: Dimitri Castrique.

Noren goes Folkteatern goes Orestien

Publicerat 18 april 2010 | Av |

Lars Norén och Ulrika Josephsson har tagit över ledarskapet på Folkteatern som återinvigdes 13 mars i år efter renovering av huset och scenerna. Den första uppsättning på röda scenen är tragedin Orestien av Aischylos och hela den fasta ensamblen deltar.

Författaren och regissören Lars Norén och producenten Ulrika Josephsson kom till Folkteatern under hösten 2009. Deras första uppsättning blev Orestien av Aischylos som spelades första gången vid Dionysosfestivalen 458 f. kr. Orestien är egentligen tre pjäser, Agamemnon, Gravoffer och Eumeniderna. Dessa pjäser tog en hel dag att spela, så på Folkteatern har man valt att korta ner dramat till tre akter och speltiden till drygt tre timmar. Temat för dessa dramer är hämd. Jag tänker dock inte försöka förklara dramat i detta forum, för det är sååå komplicerat, men jag kan rekommendera en läsning av texterna, som förstås finns att låna på Stadsbiblioteket!

Folkteatern har inte gjort det lätt för publiken att hänga med. Scenen är väldigt utdragen och det spelas mest i ena delen av scenografin. Dessutom har en del skådespelare svårt att förmedla texten som är på vers. Men trots dessa invändningar är jag fascinerad nästan hela tiden; skådespelarna spelar sina roller bra och många scenbilder är väldigt vackra, även om vissa moment upprepas lite väl mycket, t ex snöar det i nästan hela första akten och i delar av andra.

Dock innehåller andra akten den vackraste scenen, Norén valt att stilisera bilden med en parallell scen mellan syskonen Elektra och Orestes som sitter vid sin faders grav. På scenen finns två gravar men spelet sker samtidigt och man förnimmer att de är vid faderns grav vid olika tidpunkter. Väldigt bra spel av Sanna Hultman och Erik Stålberg och väldigt vacker scenlösning. I sista akten jagar hämdgudinnorna Eumeniderna syskonen och det är en suggestiv scenlösning där allt böljar fram och tillbaka på scenen, dock används plast på golvet som låter lite väl mycket för att man ska kunna höra allt som sägs. Man är uppfylld men lite trött i kroppen när man kommer ut i den nya vackra foajen och nyfiken på att läsa mer av de grekiska dramerna från antiken!