Facklitteratur
Detalj ur omslaget till "Eva Bonnier - ett konstnärsliv". Albert Bonniers förlag.

Detalj ur omslaget till "Eva Bonnier - ett konstnärsliv". Albert Bonniers förlag.

Om bokförläggarens dotter

Publicerat 6 juli 2013 | Av |

”Min hustru har skänkt mig en liten svarthårig flickunge, hvilken tillsammans med den blonda flickan jag förut har gör summa två flickor.” Så skriver Albert Bonnier i ett brev till en vän i samband med Evas födelse i november 1857.

Eva var det tredje barnet i bokförläggarfamiljen Bonnier. För familjen Bonnier stod texten i centrum men Eva kom istället att viga sitt liv åt konsten.

Tidigt fick omgivningen upp ögonen för att Eva hade konstnärliga talanger. Hon gavs möjlighet att studera på olika konstskolor i Sverige och gjorde också flera studieresor utomlands. I Paris var hon till exempel bosatt under ett antal år. Men innan dess bedrev hon under åren 1878-1883 studier på Konstakademin i Stockholm. På den tiden var undervisningen för män respektive kvinnor åtskild så Eva studerade på Fruntimmersafdelningen. Kvinnorna fick samma undervisning som männen men lektionerna hölls i olika lokaler.

Den maktposition som familjen Bonnier innehade kom på sätt och vis att underlätta Evas liv som konstnär. Makt innebär ju nästan alltid också pengar men det faktum att hon var välbeställd kom också att bli en belastning för henne – exempelvis i umgänget med konstnärskamrater. Kanske det var därför som Eva med tiden mer och mer övergav sitt egna konstnärliga skapande för att istället framförallt satsa sin energi och sina pengar på att understödja andra konstnärer. Hon instiftade Eva Bonniers donationsnämnd som fortfarande genererar pengar till olika konstnärliga projekt i Stockholms stad.

Eva var också en av de ledande kvinnorna inom Konstnärsförbundet som bildades 1886. Från början räknades Konstnärsförbundet som en revolutionär rörelse även om ”revolutionen” inte innefattade någon rubbning av det patriarkala systemet. Av 85 medlemmar var endast 10 kvinnor. Eva sympatiserade med den socialistiska rörelsen i samhället. Men hon bröt aldrig med sin borgerliga familj. Året för Konstnärsförbundets födelse var Evas mest produktiva år som konstnär. I ett självporträtt från det året målar hon av sig själv iförd en mörkbrun hög hatt med sidenrosetter. En elegant knuten vit rosett bär hon runt halsen och hon har en stram och självmedveten blick.

Under de senaste veckorna har jag lärt känna konstnären och människan Eva Bonnier. Min guide in i Evas liv har varit Görel Cavalli-Björkman. Hennes nyligen utgivna bok, Eva Bonnier – ett konstnärsliv, ger en bild av en komplex kvinna som på flera sätt levde ett liv väsensskilt från mitt eget. Men en sak binder oss ändå samman och det är intresset för konst. Låna boken om Eva Bonnier på ditt närmaste bibliotek!