Film

Neo-noir med tonåringar

Publicerat 8 november 2011 | Av |

Brick är en sammansmältning av genrer som fascinerar och underhåller. Med härligt cyniska och svekfulla karaktärer och en gammaldags detektivstruktur i en annorlunda miljö står den här filmen ut i mängden.

Den amerikanska indiefilmen Brick från 2005 är en hårdkokt 40-tals deckare applicerad på en high school i Kalifornien i modern tid. Det är neo-noir när den är som bäst samtidigt som det är en klassisk high school film, något som är sällsynt, om inte unikt, i Hollywood.

I Brick får Brendan ett panikartat telefonsamtal från sin ex-flickvän, Emily. Några dagar senare hittar han henne död. Med hjälp av enstöringen Brain går Brendan ut för att ta reda på vad som låg bakom Emilys död och hämnas henne. Spåren leder honom till skolans kriminella ungdomsgäng och dess undervärld av kontakter. Han gräver djupare och djupare i Emilys död och hennes problem och dras in i en värld av våld, lögner, knark och svek.

Dialogen är rapp och slangorden många i Brick, så en ordlista kan vara bra att ha nära till hands för att förstå allt de säger. I klassisk film noir-anda så är handlingen krånglig att hänga med i. Det ska inte vara lätt att lista ut hur allt hänger ihop och det är det inte heller. För att helt förstå vad som egentligen hände i filmen var jag faktiskt tvungen att läsa sammanfattningen på Wikipedia…

Det är inte filmen för de tillfällena man vill ha något mysigt att somna till i soffan, den kräver att man är någorlunda alert och klar i huvudet. Brick är ändå en väldigt bra, väldigt speciell film, och den oväntade kombinationen av neo-noir och amerikansk high school är felfri.