Skönlitteratur
Detalj ur omslaget till "Den hemliga historien". Bonnier pocket förlag.

Detalj ur omslaget till "Den hemliga historien". Bonnier pocket.

Några favoritböcker

Publicerat 22 augusti 2011 | Av |

Som det senaste tillskottet i blogg-familjen hoppas jag kunna berätta lite om mig själv genom att berätta om mina favoritböcker.

Den hemliga historien av Donna Tartt
Min absoluta favoritbok, jag älskar älskar älskar den. Jag älskar collegemiljön i nordöstra USA, karaktärernas dekadenta leverne, karaktärerna punkt slut. Jag älskar grekiskan, de filosofiska föreläsningarna deras briljanta professor ger och hur boken övergår till en psykologisk thriller. Jag önskar så att den här boken kommer att filmatiseras någon dag, den skulle bli förödande vacker.

Harry Potter-serien av J.K. Rowling
Behöver knappast en förklaring.

Life of Pi av Yann Martel
Den här boken läste jag på engelska och är helt olik alla andra böcker jag läst. Den berättas genom ögonen av en indisk pojke, naivt och oskuldfullt. Pojken kämpar för sin överlevnad, sin tro och sitt förstånd i en livbåt ute på stilla havet i sällskap med en stor tiger.  Boken är magisk, och man kan välja att ta allt som pojken berättar bokstavligt eller som metaforer.

Hey Dolly av Amanda Svensson
Jag blir mest svartsjuk på Amanda Svensson som skrev Hey Dolly när hon var lika gammal som jag, men det är egentligen bara till att förundras över den här lilla boken. Dolly är min själsfrände, den lite mer tillskruvade varianten av mig själv och narcissistisk som jag är älskar jag henne. Boken är inte helt ankrad i verkligheten men jag kan känna igen mig i skruvade fantasier och tankespår som vandrar iväg.

Bonjour tristesse av Francois Sagan
Jag är väldigt svag för det vackra. Jag uppskattar inte diskbänksrealism utan vill drömma mig bort när jag läser. Den här boken är omöjlig att motstå för äventyrssuktande och dekadensdrömmande unga kvinnor som jag; 60-tal, franska rivieran, sommar, rikedom, kärlek och en uttråkad 17-åring. Jag önskar att mina somrar var som denna.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez
Egentligen tyckte jag bara om Hundra år av ensamhet först när jag läst ut den, då såg jag storheten. När jag fortfarande läste den tyckte jag att den var lite jobbig, trots namnöverblicken i början var jag tvungen att göra ett eget släktträd eftersom alla har samma namn. Det här är magisk realism när den är som bäst, boken skildrar fantasifulla och omöjliga händelser så vardagligt att man nästan tvekar på om man inte själv sett det hända. De sista orden i den här romanen är de bästa jag någonsin läst, jag får rysningar varje gång jag läser dem och det känns så episkt.

The History of Love av Nicole Krauss
Alla romaner av Krauss bör läsas på engelska, för det här är så nära poesi man kan komma och fortfarande förstå vad det är man precis har läst. Språket är bedövande vackert, och berättelsen likaså. Jag tycker inte att den svenska översättningen gör orginalet rätta, så ansträng er lite extra och läs den på engelska, den är inte svårläst.

Boktjuven av Markus Zusak
Även i boktjuven är språket riktigt vackert, och min favoritkaraktär i den här romanen är Döden. Det är nog få författare som har gjort Döden till en så komplex och vacker karaktär. Jag stortjöt mot slutet av den här boken, riktigt bölade med snor och allt. Den är en riktigt tårdrypare, en sorglig historia, men det är de som är de bästa.