Skönlitteratur
Detalj från omslag till Käre John av Olle Länsberg. Adelphi Audio Förlag.

Detalj från omslag till Käre John av Olle Länsberg. Adelphi Audio Förlag.

Milda Petter vilken skaplig ödla!

Publicerat 20 maj 2010 | Av |

Ja, så kommenterade man en vacker flicka på 60-talet. Olle Länsberg var en av sextiotalets mest lästa författare, hans böcker har filmatiserats – och nu har Christina Schollin läst in boken Käre John som ljudbok. Man blir helt häpen över hur en skicklig skådespelare kan levandegöra en bok så att alla dess kvalitéer lyser med nya och starkare färger.

Själv har jag blivit lite såld på ljudböcker. Tråkiga hushållssysslor utför nästan sig själva medan man befinner sig i ett helt annat inre rum. Man cyklar till jobbet i rusningstrafiken med en skön berättarröst i öronen och strax är man framme. De olika världarna kolliderar och förstärker varandra, man är här och där på samma gång.

Samtidigt tillägnar man sig böcker som man kanske inte skulle ha uppmärksammat om det inte funnits en inläsning.

Olle Länsberg är en oförtjänt bortglömd författare. Hans erotiska frispråkighet passade väl in sextiotalets begynnande frigjordhet även om man idag kan tycka att synden i hans böcker är förhållandevis oskuldsfull. Men hans framgångar blev ett bakslag när han råkade ut för en skattesmäll – som han aldrig riktigt hämtade sig ifrån.

Jag hörde en gång en radiointervju där han konstaterade att ”allt har sin tid, förr var jag författare, nu är jag nasare och det är inte sämre än något annat”. Han åkte omkring och sålde billiga böcker på marknader i landet med samma friska humör som han skrev. Säkert hade han velat fortsätta sitt författarskap, men fick nog ingen riktig arbetsro. Dessutom ville han verkligen göra rätt för sig och hade beslutat sig för att betala tillbaka varenda krona han var skyldig staten.

Jag är väldigt svag för det manligt osentimentala språket i hans böcker, som också har en poetisk grundton fyllt av ömhet. Han är den inre dialogens mästare, som Christina Schollins röst modellerar fram på ett skimrande vis.

Berättelsen i Käre John är på temat pojke möter flicka. John är skeppare på ett kustfartyg. När han lägger till i en liten skånsk hamn, träffar han Anita, en ensamstående mamma som jobbar på byns café. De blir båda häftigt förälskade, men vägen fram till varandra är inte utan komplikationer. Härligt att notera det psykologiska spelet mellan de två!  Hur måna de är om att bevara sin integritet och att följa den moraliska koden, för att sedan hänge sig och strunta i alla förbehåll. Christina Schollin är en fena på att väga in det kvinnliga och det manliga med olika röstlägen. Men så har hon ju också spelat Anita mot Jarl Kulle i filmen med samma namn.

TV-programmet Babel hade som tema erotiska berättelser och de inbjudna författarna konstaterade att de var de svåraste att skriva. Att den svenska erotiska skildringens nestor Olle Länsberg inte ens nämndes i det sammanhanget bevisar hur bortglömd han blivit.

Varför lever viss litteratur vidare årtionde efter årtionde, medan andra författare går in i tystnaden? Kan det ha med jargongen och rättframheten att göra? Eller att de själva är lågmälda personligheter, som den underbara Ivan Oljelund. Det finns otaliga exempel på författare som inte får någon plats alls i finkulturens litteraturöversikter. Varför hittar man inte till exempel Sture Dahlström där?

Böcker som har ett tidstypiskt språk kan lätt verka dammiga, men jag tycker att det förhöjer läsupplevelsen att en bok är färgad av sin tids slang och uttryck.

Allt annat är ju tidlöst.