Matboken

Inga storartade visioner, ingen litteratur, ingen Michelangelo. Vi måste arbeta för att få mat och tak över huvudet och hitta på olika sätt att överleva och tillfredsställa vår hunger.

I Pernilla Stalfelts nya bok Matboken får man tänka över vad som är mums för en varelse och bläh för en annan. Alla vill vi äta och helst vill vi undgå ödet att själva bli ätna. Det finns hungriga munnar till nästan allt.

Stalfelt är suverän på att kliva ur sitt vuxenperspektiv; att tänka sig in i alltings början och hur barn filosoferar. Tänk om! Tänk om människan hade åtta tuttar som katten, hur skulle bh:n då se ut? Och tänk så många bäbisar som skulle kunna få mat samtidigt!

Det finns olika sätt att äta på också. Man kan gnaga, slurpa eller picka, beroende på hur hur man är skapt. Mat behöver inte ens likna mat. Råttan inuti den gamla madrassen säger att just denna slår alla andra madrasser han ätit på. Och myggorna dukar en tête-à-tête-måltid med tänd kandelaber på den flintskallige gubbens hjässa. Blod – smaskens!

Det finns lite lagom inslag av fasa i Stalfelts fulroliga illustrationer. Men lugn, den människoslukande blomman är bara fantasi. Köttätande växter föredrar flugor.

Vi äter varandra också. Alla utom fru Broccoli som är vegetarian och inte står ut med fläskos.
– Kom igen grabbar, käka på. Det är redan för sent för min del, säger det halvätna kadavret generöst till gamen och hyenan.
En riktigt rolig bok för barn och vuxna att tänk-om-fundera tillsammans med.