Lina Berglund, 26 år.

– Det var annat som tonåring.

Hur menar du?
– Då var jag så osäker. Jag tyckte att det var en jobbig tid. Femton var nog värst. Jag är så glad att de är över. Blir så arg när jag läser mina dagboksanteckningar från förr.

Vad skrev du i böckerna?
– Jag berättade sanningen. Något som jag sällan gjorde annars. Jag ljög ofta för att passa in. Till exempel ljög om antalet jag legat med. Men även om skitsaker som min favoriträtt. Jag hade aldrig ens kysst någon och min favoriträtt var fiskbullar. Men då var det jobbigt att erkänna. Jag var så osäker på vem jag var. Och trodde att alla var bättre och hade det bättre än mig. Jag insåg inte mitt värde. Min viktighet. Jag saknade kunskap om mig själv. Och fokuserade istället på alla andra och vad de skulle tycka. Men i dagboken kunde jag vara mig själv utan att bry mig om andra.

Hur kom du ur det?
– Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Vid den här tiden gjorde jag mycket mot min vilja. Idag fattar jag inte hur jag stod ut. Det jobbigaste var nog att jag blev tillsammans med en kille trots att jag gillade en annan. Jag blev tillsammans med en hockeyhunk trots att mitt hjärta bultade för en operatönt. Jag vill inte gå in på detaljer men allt gick väldigt fel och jag antog mitt liv var förstört för alltid. Och där någonstans tror jag att vändpunkten kom. Jag insåg äntligen att jag bestämma över mig själv. Att det var jag som var huvudpersonen i mitt liv.

//Maja Alin, gästbloggare på Stadsbiblioteket Göteborg. Låna Linas kvällsbok av Emma Hamberg både som bok och film här hos oss.