Facklitteratur, Film, Skönlitteratur
Antika parfymer - foto från Morguefile

Antika parfymflaskor - foto från Morguefile.com

Länken mellan böcker och parfym

Publicerat 25 november 2010 | Av |

Fram till för några år sedan blev jag oftast besviken på parfym. Själva idén är ju fantastisk, att det finns vätskor som har som enda uppgift att lukta gott och att skänka väldoft till sin bärare. Men i taxfreeshoppen luktade nästan allting för huvudvärkande sött och tungt, eller för friskt och tvålaktigt tråkigt eller för likadant som allting annat.

Har man dessutom läst Parfymen av Patrick Süskind, om en doftlös man med perfekt luktisinne som kan skapa parfymer som perfekt återskapar hundvalpars och vackra flickors naturliga doft, så saknar man helt enkelt magin när man luktar på Britney Spears femte parfym i glitterversion.

Men så kom vändpunkten för mig. Jag läste om märket Demeter Fragrance Library (library, bara en sån sak!), ett företag som specialiserat sig på att göra parfymer som luktar som en enda sak och som ska väcka minnen snarare än vara en parfym som luktar gott och stannar länge på huden. En Demeterparfym kan lukta jord eller pocketböcker eller mögel eller grahamskex eller svartpeppar.

Allt luktar inte gott och allt luktar inte som det är meningen, men det som fungerade var fantastiskt. Det kändes som att hitta motsvarigheten till smal litteratur i dofternas värld.

Nästa upptäckt var märket CB I Hate Perfume, som skapades av en av Demeters grundare, Christopher Brosius. I hans programförklaring kan man läsa att han avskyr traditionella parfymer som annonserar sin bärares ankomst flera meter i förväg. Men han tröttnade också på Demeters singeldofter och ville skapa mer komplexa och personliga sammansättningar med inspiration från filmer, dikter och romaner. ”Mr Hulot’s holiday” (En film som heter Semestersabotören på svenska) blev en doft av hav, brygga och lite svagt läder från herr Hulots väska. ”November” bygger på Tove Janssons bok Sent i november. Den luktar typiskt höstaktigt (om än en amerikansk höst) med multnande löv, kantareller, våta kvistar och pumpapaj.

Efter att ha provat några sådana här doftminnen var jag såklart fast och började undersöka de mer traditionella parfymerna igen. Och det blev allt tydligare att det som finns i den typiska taxfreen bara är en bråkdel av alla olika parfymer som finns. Det finns, precis som inom litteraturen, mer oberoende “förlag” och mer nichade och svåråtkomliga upplevelser.

Jag upptäckte de exklusiva franska parfymerierna och letade efter de allra mest äkta blomåtergivningarna. Vilken jasminparfym kan lukta precis som en sommarkväll på Kreta? Vilken rosparfym luktar rödast och kan man återskapa en vårpromenad längs syrener?

Och när jag hade hittat alla mina sådana favoriter blev jag intresserad av klassikerna , de “vanliga” parfymerna, igen (varav många faktiskt finns i vanliga svenska parfymaffärer), Chanel no 5, Guerlain Mitsouko, Estée Lauder White Linen och så vidare. Man kan läsa mer om dem i boken 100 legendariska parfymer. Eller på sajten Basenotes, där man kan hitta utgivningsår och omdömen av tusentals parfymer.

Och om man är sugen på att köpa en parfymjulklapp i år kanske det kan vara roligt att välja en klassiker och läsa på lite om den? Eller i alla fall göra ett medvetet val när man köper Britney Spears femte parfym med glitter i, just för att den är en så typisk modern “fruity floral” med en doft som av schampoo och sockervadd.