Skönlitteratur

Korsordsdeckare

Publicerat 29 januari 2010 | Av |

Deckare + korsord = sant. Korsordslösning som en del av problemlösningen – kan det bli bättre?

Ibland låter sig deckare och korsord förenas på ett sublimt sätt – jag tänker nu på norrmannen Bernhard Borges Nattmänniskan (sv. översättning 1942), där läsaren anmodas lösa ett korsord inplacerat ungefär mitt i boken, ett korsord som en av de misstänkta lämnat ifrån sig med ett par olösta nycklar i, och sedan finns denna lösning med i ett igenklistrat kuvert längst bak, och med ledning av den lösningen ska man kunna sluta sig till vem mördaren är. Låter kanske lite krångligt, men upplägget är fullt logiskt och väl genomfört. Korsordslösning som en del av problemlösningen – kan det bli bättre?