Arrangemang

Jan Fridegård 1943, okänd fotograf.

Detta evenemang har varit och är inte längre aktuellt.

Klassikerprat#2. Trägudars land

Publicerat 29 januari 2016 | Av |

Ett bra sätt att lära sig förstå ett historiskt skeende är att läsa skönlitteratur. Särskilt sådana böcker som ger en känsla av nedstigning i ett århundrade och där berättelsen liksom kastar ett förklarande ljus över en epok.

En sådan bok är Trägudars land av Jan Fridegård.

Fridegård föddes i en statarfamilj som barn nummer sex i en syskonskara av sju. Hans pappa var statare och ladugårdsförman på en herrgård i Enköpingstrakten.

Som statare tillhörde man det allra fattigaste skiktet av befolkningen med små möjligheter att förbättra sin tillvaro. Att Fridegård hämtade näring i sitt författarskap från det liv han såg sina föräldrar leva och själv var en del av är klart. Hans självbiografiska romaner beskriver utsatta lantarbetares villkor och säkert drog Fridegård historiska paralleller mellan träldomens Sverige och det statarliv som han kände väl.

Romanen Trägudars land är en av de stora klassikerna i svensk litteratur och den första delen i serien om trälen Holme. Tiden är vikingatid, kanske 800-900- talet. Genom att i inledningen beskriva boplatsen får man genast den sociala strukturen klart för sig. Trälarnas hus är så små att de måste krypa in i dem, medan huvudbyggnaden har salar med långbord, där kämparna och hövdingen sitter och smörjer kråset. Även bland trälarna finnes det en social rangordning och en skicklig hantverkare bland dem kunde få uppehålla sig i huvudbyggnaden, dock nere vid dörren.

Trälinnan Ausi har just fött en dotter och det är hövdingens rätt att avgöra om barnet skall få leva eller dö. Full av ängslan bär hon fram det och lägger flickan vid hövdingens fötter. Men hövdingen visar ingen nåd och befaller att barnet skall sättas ut i skogen.

Holme, som förmodas vara far till barnet smyger efter för att se vart de tar vägen med flickan. Han lyckas sedan få med sig Ausi och tillsammans rymmer de med barnet och bosätter sig i en grotta. Så småningom når de fram till en handelsplats som man kan associera till Birka, där de sedan kommer att leva som fria människor.

Jan Fridegård har en förmåga att levandegöra historien genom att beskriva den tidens människor så att de känns psykologiskt trovärdiga. Holme själv utmålas som en osentimental och inte särskilt ömsint person, med siktet inställt på sin och de sinas överlevnad. Och för att klara sig i ett sådant underläge och i en sådan tid är det just de egenskaperna som krävs. Ändå bekymrar han sig för Stenulf, kämpen som de var tvungna att döda för att inte själva bli tillfångatagna. Hur skall han kunna bli upptagen till Valhall när han inte blivit bränd? Intressant är att se hur den gryende medkänslan glimtar fram hos Holme och hans önskan att även fienden måste få en rättvis behandling i så viktiga ting.

Ausi beundrar sin tväre man och hans förmåga att ge henne skydd. Det är ju hans styrka som räknas i första hand och några andra önskemål har hon svårt att formulera. Att hon känner stor respekt för honom ger också kärleken lite näring.

När hon sedan träffar främlingen möter hon ett helt annat väsen. Främlingen är missionär, med uppdrag att sprida kristendomen i landet. Hon blir förbryllad över hans mildhet och hans sätt att betrakta kvinnor och trälar som jämlika. Vad är det för gudom han talar om, som inte kräver blodsoffer och där den främste skall bli den ringaste? Det psykologiska spelet mellan Holme och främlingen är intressant, liksom Ausis dragning till hans besynnerligt blida väsen. Men Holme begriper sig helt enkelt inte på den underlige missionären. När han vid ett tillfälle lägger sin hand på Holmes axel far näven ut och han blir slagen till marken. Holme själv ångrar sig lite, men han har helt enkelt inget språk för att umgås med den mystiske mannen.

Om man vill förstå brytningsperioden då kristendomen långsamt sipprade in i de asatroende små samhällena skall man läsa Trägudars land. Hur mildheten och försoningstanken till en början är helt obegriplig. Och den strävsamme missionären hade verkligen ingen lätt uppgift. Förtvivlat åser han hur timret till kyrkbygget minskar och hur svårt det är för människor att köpa hans världsbild. Beskrivningen av hans misströstan och sorg över sin oförmåga är verkligen stor litteratur!

Inte ens trälarna ville ta emot befrielse ur sin träldom utan stannade hellre buttert kvar i den. I tusen år hade detta folk köpt sina gudars gunst med offer och nu ville ingen tro att de kunde få något för intet.

Samtidigt kan han se deras goda sidor, Att de är generösa och står vid sitt ord, att de inte pinar någon bara för nöjes skull.

Ett stort folk skulle de en gång bli när ljuset gått in i dem.

Det finns också en fantastisk skildring av ett midvinterblot. Holme vill först inte gå dit med Ausi, eftersom han vet att alla ger sig hän utanför sin egen kontroll. Det är också vad som händer och det känns verkligen som att en glipa i tiden öppnas. En tid som sedan länge förflutit, men som kan bli åtkomlig genom en stor författares föreställningsförmåga!

Kom och lyssna på  Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, då han berättar och samtalar om Trägudars land.

Klassikerprat arrangeras av Stadsbiblioteket Göteborg, i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan