Detalj ur omslaget till "Kärlek i Europa". Norstedts förlag.
Klassikerprat #3. Kärlek i Europa
Det fina med att vara ung är att aptiten på livet är stor. Äntligen kommer den tid då man har möjlighet bryta sig loss från konvenans och andras förväntningar och börja fråga sig själv vem man är och vad man egentligen vill med sitt liv.
Och om de äldre inte skulle förfasa sig över de unga, vore tiden verkligen ur led. Förmodligen hade vi då fortfarande befunnit oss i stenåldern. Har det någonsin hänt att den yngre generationen förskräckt åsett de äldres utsvävningar och brist på moral?
Man har en märklig tilltro till mormors ungdomliga redlighet. Och blir därmed glatt överraskad över den underbara lössläpptheten som unga i början på 50-talet kunde tillåta sig i vissa kretsar.
Birgitta Stenbergs roman Kärlek i Europa börjar i Stockholm. Ett litet uppror är redan i antågande genom att Birgitta vägrar att låta konfirmera sig. Nu ska hon bli övertalad till detta genom en sommarvistelse på ön i sin gode mans stuga. Men den gode mannen, tillika ingift morbror, vill inget hellre än att få henne i säng. Detta blir inträdesbiljetten till den stora världen. Birgitta skvallrar och ett sätt att tysta ner skandalen blir att skicka bort henne för ett tag.
Äntligen kan livet börja! Att hon ska bli författare har hon bestämt och då är ju Paris platsen där allt händer. Nu ska hon observera och ta in staden, anteckna alla intryck.
Men väl i Paris slår en stor ensamhet emot henne. Den enda tryggheten är att hon bestämt träff med Mario, en gammal skolkamrat. Mario tar med henne till la Reine Blanche, bögbaren, där hon träffar poeten Paul Andersson. Paul har rykte om sig att vara ett poetiskt geni, och är inte så lite självbelåten. Inte desto mindre beundrar Birgitta honom hejdlöst och tycker att han är esensen av all poesi.
Bögbaren visar sig annars vara ett perfekt ställe att skriva och iaktta livet på och hon får ju dessutom vara ifred för männen.
Snart bär det iväg till Cannes. Birgitta hyr ett litet rum och tycker att hon fått den perfekta skrivarlyan. På nätterna är det casinot som gäller, här finns männen och pengarna. Att inte ha de rätta kläderna råder hon bot på genom att tråckla ihop en kjol av hotellrummets överkast.
I sådana här lägen är det en stor tillgång att vara ung och vacker. Om männen vill ge henne pengar får de gärna göra det. Man blir lite chockerad över att hon inte är lite mer selektiv utan också tar till sig de äldre, excentriska gubbarna. Men alla erfarenheter är intressanta och kan användas i hennes spirande författarskap.
Det blir många erotiska möten i boken och Birgitta inser att hon är bisexuell. Man blir både glad och överraskad över hennes självklara sätt att ta för sig av livet, särskilt i en tid då en ung kvinna helst skulle vara fin flicka och oskuld vid giftermålet.
Birgitta Stenberg ville själv belysa mäns förtryck av kvinnor i romanen och irriterade sig över att recensenterna inte fokuserade på detta. Samtidigt kan ju jag tycka att Birgitta också utnyttjar männen som ger henne ekonomiska fördelar. Att en kvinna skrev så öppet om sina erotiska utflykter väckte sensation när boken gavs ut 1981. Bara det belyser ju bristen på jämställdhet.
Hennes oräddhet och att hon vågar så mycket trots sina unga år har säkert sin upprinnelse i barndomens kvävande familjeliv. Nu randas en ny tid och då ska dörrarna slås upp på vid gavel. Allt ska släppas in!
Kom och lyssna på Ingrid Norrman, kulturchef på Göteborgsposten, i ett samtal om boken.
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
