Kärlekshistoria av Sortland
En period tyckte jag inte om tunna böcker, böckerna skulle räcka länge, vara ordrika, med berättelser som var konkreta och fastnade i minnet. Numera tycker jag bättre om orealistiska berättelser, där en framtid beskrivs. Framtiden kan vara helt annorlunda än vår eller en som liknar vår men några gånger värre.
Numera är känslan som texten ger mig viktigare än vad själva berättelsen är. Jag bär med mig bokens stämning efter att jag har läst klart. Björn Sortlands kortroman Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? beskriver en kärlekshistoria, det är både vardag, poesi och sorg.
Markus träffar Ingrid på en fest och när de träffas igen funderar han över vad hon tänker, tänker på vad hon kanske tänker om honom. Vi får följa 19-åriga Markus i tredje person, hans längtan är stark, han vet inte om han vill att Ingrid ska vara på ett visst sätt och att det är därför som han gillar henne. Hon kanske inte alls är sådan som han föreställer sig. Med kärleken till Ingrid kommer också en enorm rädsla, aldrig blir man så medveten om sig själv när man träffar någon som man tycker om.
Markus och Ingrid talar om konst, de reser tillsammans, men det finns många tankar i Markus huvud som han aldrig talar om för Ingrid. Tiden de har tillsammans är kort, liksom boken. För läsaren är det en berättelse som inte tar slut när de sista orden har skrivits ned av Björn Sortland.
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? Titeln är en enligt boken en gammal gåta och man kan ha sitt alldeles egna svar. Jag väljer ett personnamn.
Läs också Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
