Karin Boyeskulpturen jublar: – Äntligen 2014!

Visst har hon egentligen haft det ganska bra under den här tiden. Hon har njutit av den gröna parken i Göteborgs centrum. I rosariet har hon stått, på en långt lugnare plats än den vid Götaplatsen. Under tiden i förskingringen har hon dessutom fått en ansiktslyftning.

– Ja eftersom jag vid det här laget är tjugosju år så var det skönt att få en ordentlig rengöring och lite puts!

Om tiden då hon varit evakuerad säger hon så här:

–  Trädgårdsföreningens gäster har minsann pysslat om mig. Precis så som biblioteksbesökarna och andra flanörer längs Avenyn alltid har uppmärksammat mig och försett mig med allehanda tillfälliga gåvor. Blommor, sjalar, mössor och någon gång en stickad tröja. Jag är troligen den mest älskade skulpturen i Sverige. Det är min egen gissning i alla fall. Och jag får tacka min skapare skulptören Peter Linde för det. Han har fått fram en ödmjukhet kombinerad med en rakryggad stolthet i min bronskropp. Jag tror att det är detta som tilltalar betraktaren. För övrigt är det ju en mycket svår konst att kunna fånga det där uttrycket som gör att en skulptur blir levande. Hon påpekar att i Trädgårdsföreningen finns det också många andra skulpturer att ta del av och ibland har parken också haft tillfälliga skulpturutställningar.

Att få komma tillbaka till asfalten, nära Stadsbiblioteket som om några månader står färdigt, är något som gör henne mycket glad.

– Jag är född i en stad. Kring min första dröm har gatornas höga hus stått vakt, och gatornas sorlande människoström har sin förtrollning i blodet mig lagt, deklamerar hon och tillägger försynt att denna dikt går att läsa i sin helhet i någon av de diktsamlingar som finns att låna på Stadsbiblioteket.

– Jag har hört det viskas att det blir en del nya konstnärliga gestaltningar då det om- och tillbygda biblioteket står klart. Även om jag inte själv kan ta del av dessa ser jag ändå fram emot detta. Konsten kommer ju att glädja bibliotekets besökare och till dem har jag verkligen ett gott öga. Jag har lovat att inte avslöja några detaljer om den nya konsten i biblioteket, men jag kan i alla fall säga att de två konstnärer som är inblandade också har gjort andra offentliga utsmyckningar i Göteborg. Men nu säger jag inte mer! Resten får bli en överraskning i april då bliblioteket öppnar! Vi ses då!