Känner du Harry?
Vi växte upp med varandra. Ja, vi bodde inte på samma gata eller så, men ändå. Vi träffades för första gången när jag var nio år.
Det var en regnig oktoberkväll i början av 2000-talet och jag tog upp den där boken som jag hade fått av mamma, men som inte verkade så bra. Jag hade inget att göra, så jag läste första kapitlet ur ”Harry Potter och Fången från Azkaban”. Jag minns att jag bara efter några sidor var fast och att jag där och då bytte mina läsvanor från att läsa några Kalle Anka-tidningar i veckan till böcker med hundratals sidor om en pojke med korpsvart hår och ett ärr i pannan.
Harry åldrades och jag också. I mellanstadiet gick jag upp en halvtimme tidigare på morgnarna så att jag kunde starta dagen med att uppleva Harrys värld. I högstadiet fick jag min bästa kompis som aldrig läst en bok utanför skolan att plöja igenom dem på några månader. Under högstadietiden träffade jag också nya kompisar, via nätet, men främst via Harry. Vi satt varenda lördag de där åren på stans caféer och diskuterade den magiska världen, men också mugglarnas värld.
Tack vare Harry har jag lärt mig hur man kan leva sitt liv, men också hur man ska leva sitt liv. Jag har träffat så många vänner via honom, hundratals utan överdrift och jag har rest land och rike för att träffa dem. Gått på konvent, suttit i kalla natten och väntat på en bok samt träffat filmstjärnor. I höstas reste jag också utanför riket, till Odense i Danmark, och träffade författarinnan bakom böckerna, J.K. Rowling själv. Det var mäktigt.
Ikväll har den sista filmen premiär på bio, ”Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2”. ”It All Ends” står det på filmaffischerna, men historien lever vidare. Jag har känt Harry i nio år och vi kommer definitivt att hålla kontakten livet ut.
Vill du lära känna den magiske, glasögonprydde pojken? På Stadsbiblioteket kan du låna både böckerna och filmerna om Harry Potter.
/Kristoffer Paldeak – Gästbloggare
