Facklitteratur, Ung kultur

Benny Cruz. Detalj ur foto. Foto: Ivan Rodriguez.

Intervju med göteborgskonstnären Benny Cruz

Publicerat 14 oktober 2013 | Av |

Benny Cruz, som för några år sedan gjorde en muralmålning på Stadsbiblioteket vid schackspelen, fortsätter att sätta muralmåleri på Göteborgs konstkarta. Vi pratar med honom om tuppfåglar, konst som socialt projekt och om hur graffiti kan vara elitistiskt.

MalningAndraLanggatanTuppfa

Om ni inte har sett några muralmålningar av Benny Cruz så har ni kanske sett konst av honom utan att veta om det. Lite här och var runt om i staden kan vi se kritmålade fåglar på marken.
– Jag kallar dem tuppfåglar och de kom till hemma när jag behövde arbeta enklare och inte hade tillgång till ateljén i samband med att min sambo väntade vår son. De är en människofågel som syftar till att sprida budskap om kärlek och vänskap. Det är enkel konst med miljövänliga griffelkritor och färgen försvinner. I Sverige tittar vi mycket ner i marken och därför är fåglarna ett så bra sätt att nå fram.

– Redan som barn skapade jag mycket, säger Benny Cruz. Vi är på Andra Långgatan där Benny gjort en stor muralmålning som ännu inte är riktigt klar. Benny berättar om en lärare och andra vuxna som började se honom när hans relation till hans egen pappa knakade.

– Om våren, innan skolavslutningen, så var det många barn som pratade om att de skulle till sin mormor eller morfar på landet. Jag kunde aldrig riktigt greppa vad landet var för något, jag visste inte riktigt. Jag hade ingen relation till mina mor- och farföräldrar. Så för mig var det abstrakt, den svenska grejen. Men sedan kom morfar och hälsade på från Chile, han var konstnär. Då tänkte jag inte på det, men nu i efterhand så ser jag hur morfar gjorde ett avtryck. Det fanns ett kulturellt arv i detta med muralmåleriet.

Benny har även en morbror som fick fly Chile för att han målade Che Guevara på en bergsklippa. Själv gjorde Benny en målning 1997 på ett parkeringsdäck i Backa där han växte upp. Den fick sitta uppe i tio år.
– Det var viktigt för mig, jag behövde bli sedd i en positiv kontext. Jag hade ganska kass självkänsla.

Benny har gått i konstskola både på Angereds Ateljén, Väsby konstskola och var lärling för en konstnär i 16-17-årsåldern, men hade en bra grund med sin bildlärare på gymnasiet som kunde se utanför stereotypen av en ung person från förorten. Under gymnasietiden åkte han även till Chile och fick se en av favoritmuralmålningarna i verkligheten. Presencia de América Latina, som den målningen heter,  handlar om broderskap i Latinamerika, arvet från indianerna och spanjornernas intrång.

Muralmåleri sker på vägg, mur och alternativt tak. Vad är egentligen skillnaden mellan muralmåleri och graffiti?

– Graffiti är en ny konstform som kom till någon gång på 70-talet. Muralmåleri är också ett nytt begrepp för oss, samtidigt som det funnits längre än något annat. Och det finns många muralmålningar runt om i stan, på Vasakyrkan, Konserthuset, Göteborgs universitet vid Vasaplatsen och Anna Asklunds målning Breaking Barriers på GP huset är några exempel.

En stor skillnad mellan muralmåleri och graffiti är för Benny att muralmåleriet inte exkluderar på samma sätt som tags och hälsningsfraser kan göra. Överhuvudtaget målar Benny ofta i offentliga miljöer tillsammans med unga på ett sätt som folkliggör konsten. Under Kulturnatta 2011 var Benny och unga från Hjällbo konstnärliga ledare för besökare som målade på vägg i Stadsbibliotekets avdelning för unga, Dynamo. Sabrin Jaja som är med i organisationen Pantrarna i Biskopsgården, berättar att de inspirerades av målningen som Benny gjorde med unga i Hjällbo för några år sedan.
– Benny jobbar väldigt mycket med muralmålning och rutsystem som gör det lätt för alla att måla.

PantrarnaFotoMasoudV

Benny själv säger att det var annorlunda att jobba med Pantrarna i Biskopsgården eftersom de hade en sådan tydlig bild av vad de ville måla; förebilder, legender och visionärer. De ansökte om pengar till färg via Rädda Barnen och Benny fick ett arvode för sin  förlorade arbetstid.
– Nu när jag har barn så kan jag inte arbeta lika mycket ideellt som innan. Men det är viktigt att göra ett sådant här projekt med barn och unga, för att de ska få ta plats i det offentliga rummet. Jag vill vara konstnärlig ledare i sådana här projekt, men jag vill också att de som är med och målar ska lära sig så att de kan bli oberoende av mig.

Sanna Wieslander som också är konstnär och hjälpte till under målningarna i Biskopsgården, säger att det fantastiska med en kollektiv muralmålning är att det blir som en mötesplats. Folk kom också dit spontant och började måla eftersom det marknadsfördes som ett event på bland annat facebook.

Till sist så vill jag gärna att Benny boktipsar, trots att han säger att han inte fick med sig läsning hemifrån. Då berättar han om en vännen AndersAje” Berntsson som är huvudkaraktär i boken Gängmedlem.
– Jag tänker annorlunda med min son. Varför är det bra för honom att läsa? Det är bra att kunna fokusera i skolan, lära sig om andras misstag eller andras liv. Jag upplever många gånger att jag tappar fokus när jag läser och det handlar om en ovana vid att sitta still och koncentrera mig. Jag fantiserar fram bilder när jag läser och då kommer jag av mig. En dröm jag har är att göra barnböcker och gärna om min egna uppväxt, men även med tuppfåglarna.