Inte utan sin katt

Bosse bor i ett rött hus omgivet av en frodig gräsmatta där maskrosor sticker upp lite sporadiskt. Han vaknar en morgon av att solen lyser in i fönstret bredvid sängen. Genast tar han på sig sin röda mössa som hänger vid sängkanten och gör sig redo att gå ut. I sällskap har han sin svarta katt. Katten följer honom sedan genom hela bildberättelsen men nämns aldrig i texten.

Både Bosse och hans katt gillar att sträcka på benen och sträcker på benen gör de extra mycket i början av sin promenad. De båda har en ömsint och nära vänskap att döma av illustrationerna.

Men för att nu återvända till promenaden så är det ett antal små djur som de träffar längs vägen. Och det är kring dessa möten som berättelsen formas. En och en, eller i grupp, möter vi fågeln, myran, nyckelpigan, flugan, grodan, snigeln liksom några fjärilar. Att fågeln bajsar på Bosses näsa, att flugan äter av Bosses medhavda banan och att grodan hoppar iväg när Bosse vill klappa den, är små, små vardagsbetonade händelser som tillför lite dramatik i berättelsen. Ytterligare dramatik blir det när det fina och soliga vädret upphör och ersätts av orosmoln, blåst och slutligen ösregn. Då ändras stämningen i boken radikalt.

Det röda, stora paraplyet, som Bosse snabbt springer hem för att hämta, skyddar honom från de stora regndropparna. När Bosse sitter tillsammans med snigeln under paraplyet avslöjar båda två för oss att de faktiskt tycker om när det regnar.

När regnet slutat är det kväll och Bosse sitter med sin katt på gräsmattan i den vackra solnedgången. Efter en stund går de hem och äter tillsammans. Båda två somnar därefter i Bosses säng. Den allra sista bilden i boken visar det röda huset omgivet av nattmörker och stjärnor som lyser klart bredvid den lite diffusa fullmånen. På gräsmattan syns nu inga maskrosor.

Låna Bosses promenad och fler böcker av Jenny Wik på Stadsbiblioteket!