Inga öron men åtta ben

Om du har spindelfobi ska du nog inte läsa Spinderella Tarantella. Men alla som inte lider av denna åkomma kan glädjas åt Inger Lindahl och Sara Gimbergssons humoristiska och underfundiga bilderbok.

Huvudpersonen i boken, Spinderella Tarantella, gillar inte barn för de drar henne i benen jämt och dessutom sjunger de så förfärligt; Imse vimse spindel….Usch! Men flugor älskar hon. De är riktigt smaskens!

Spinderella tycker att hon är världsbäst på allting. Som korsspindel kan hon till exempel spinna en silkestråd till ett nät att fånga insekter i. Om någon insekt har fastnat i nätet rusar hon fram och packar in insekten i ett paket så att den inte kan röra sig alls. Bytet är alltså fångat.  Med sina åtta lurviga ben både ser, hör och känner Spinderella allt. ”Mina ben kan ingen lura” säger hon.

När hon tröttnat på att leva ensam sätter hon in en kontaktannons. Via sin dator skriver hon: ”Grymt giftig spindelkvinna med stor aptit på livet söker god make för äktenskap och barn.”

Så via nätet träffar hon sin man och de gifter sig. På bröllopsbilden har Spinderella en lång fin klänning och hennes man har hög hatt. Men när vi vänder på bladet i bilderboken så förstår vi varför hon sökte just en god man…..

Föreningen av de två spindlarna leder i alla fall till tvåhundrafemtio små avkommor och Spinderella tycker ”att få barn är himmelriket”. Och det är också dit hon måste bege sig nu. För när en korsspindelhona har lagt sina ägg så dör hon.

Från sin himmel kan hon höra sina små älsklingar sjunga ”Mamsi gamsi gosing klättrat upp från trån, sitter i sin himmel ser oss därifrån…”

Låna boken på ditt närmaste bibliotek eller reservera den via Gotlib.