Detalj ur omslaget Torka aldrig tårar utan handskar. Norsteds förlag.
I väntan på Döden
I söndags tågade Regnbågsparaden från Operan till Liseberg. 15 000 deltagare och 70 000 åskådare innebar att 2013 blev ett rekordår för West Pride.
Föreläsningar, utställningar och konserter har synliggjort hbtq-personers erfarenheter och villkor. Snart ges Jonas Gardells Döden ut som avslutar triologin Torka aldrig tårar utan handskar.
Under bokmässan i Göteborg berättade Gardell om sitt tidsdokument Torka aldrig tårar utan handskar och om vännerna han förlorat, en efter en i en fruktansvärd sjukdom i en tid då de möttes av förakt av samhället omkring dem. Själv hade jag ännu inte läst den första boken men blev snart medveten om vilken inverkan den haft på människorna runt omkring mig i mässhallen, som en efter en började att gråta. Snyftningarna och Gardells starka berättande gjorde det oundvikligt att inte direkt dyka in i berättelsen. Vi har tidigare berättat om böckerna här på bloggen och i juli kommer den efterlängtade avslutande delen i romantriologin, Döden.
I ett vitt, kalt och sterilt sjukhusrum sitter Benjamin och läser för sin älskade Rasmus som ligger bredvid i sängen. Rasmus ska dö. De väntar tillsammans. Benjamin funderar på om han skulle ha valt annorlunda, om han hade vetat vad som skulle ske den där natten? Han läser vidare i Karin Boyes dikt: ”En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång.” Den natten Benjamin träffade Rasmus kände han sitt hjärtas slag och i det ögonblicket fanns ingen tvekan. Han var säker på sin sak och lät det ske, det som än skulle ske.
Gardell skriver att ” varje steg åt varje håll är ett nytt steg åt ett nytt håll, för man själv är inte densamma”, att ”kanske kan man inte vara mer än irrbloss, flamma upp, brinna en kort stund och slockna” och att när kärlek uppstår är fallet och omfamningen samma, ”på samma gång en hemkomst och något fullständigt nytt”. Så självklart var Benjamins och Rasmus första möte. Sedan gick de hand i hand vidare genom en vinternatt i Stockholm, åt ett nytt håll medan snön föll.
Trots att jag var ett litet barn under 1980-talet, minns jag rädslan för HIV men förstod inte innebörden av de rubriker som fanns på de hetsiga löpsedlarna. Löpsedlar som pekade ut homosexuella som ett ont och som hot i samhället.
I Kärleken tipsar Gardell om:
Homo i folkhemmet : homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000
Gay : en världshistoria
Liket i garderoben : en studie av sexualitet, livsstil och begravning
Medicinens öga : sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfarenheter
Den yttersta plågan : boken om AIDS
