Hemingway och Gellhorn
Att leva tillsammans som kollegor och älskande. Att berätta om den vanliga människan när hon utsätts för krig och rasism. Att visa den sanna historien bortanför propagandan. Martha Gellhorns liv finns både som film och som bok.
Philip Kaufmans tv-film Hemingway & Gellhorn handlar om författaren Ernest Hemingway, journalisten Martha Gellhorn och deras liv tillsammans. Hur de möttes första gången i Key West och lärde känna varandra något år senare när båda var i Spanien som journalister för att rapportera från inbördeskriget. Där blev de ett par men Hemingway var gift och det tog tid innan Martha blev hans tredje fru. De följdes åt som kollegor till olika krigshärdar runt om i världen under de fem år äktenskapet varade. Hemingways tilltagande alkoholism och sjukdom blev till slut för mycket och bråken och grälen tog över.
Filmen har fått ganska blandade recensioner och bl.a. har rollbesättningen av Nicole Kidman kritiserats. Vad filmen framförallt gjorde för mig var att jag blev nyfiken på att ta reda på mer om Martha Gellhorn.
Hon föddes i Missouri 1908 och dog i London 1998. Hon skrev några romaner men var först och främst krigsreporter med en 60-årig karriär från jordens alla hörn. Hennes stil var unik eftersom hon inte skrev om själva striderna utan om hur krigen påverkade den vanliga människan. Hon var mästerlig på att ironisera över allvarliga händelser och hade galghumor som ett vapen. Hon var aldrig rädd för att utsätta sig för risker. Vid landstigningen av Normandie där inga journalister var tillåtna, klädde hon ut sig till sjuksköterska och följde med ett skepp som skulle ta hand om sårade – och fick sitt reportage.
En bok med hennes texter finns på svenska: Den tredje vintern: reportage 1936-1990. Den börjar med att skildra en lynchning av en ung svart man i Mississippi hon hamnar på av misstag tillsammans med några vänner. Sista reportaget är från USA:s invasion av Panama där hon var på plats 81 år gammal. Däremellan är hon i Spanien under inbördeskriget, i Finland under vinterkriget, på olika platser under 2:a världskriget, i Kina och Vietnam.
Hon stod alltid på de utsattas sida, hatade nazismen från första början och kritiserade raspolitiken i hemlandet.
Efter hennes död inrättades ”The Martha Gellhorn prize”. Det ges till en journalist som ser bortom propaganda och officiella sanningar för att hitta den andra historien.
Martha Gellhorn gav ytterst sällan intervjuer och vägrade konsekvent att prata om Mr. Hemingway.
