Skönlitteratur

Har du buaarn?

Publicerat 25 oktober 2014 | Av |

Första gången någon frågade om jag har barn var jag 30 år. Jag var nyanställd och en kollega kom tillbaka från föräldraledigheten och direkt efter att jag presenterat mig fick jag frågan. Vad konstigt tänkte jag då. Jag är ju så ung, och singel.

Men åren därefter blev det uppenbart att jag hörde till undantagen. Alla mina jämnåriga kompisar fick barn, alla kollegor, alla gamla kursare. De som var fem år yngre än mig fick barn och till och med en bekant som nyss hade fyllt 20.

För den som inte frivilligt valt att vara barnlös kan den där frågan vara ganska jobbig.

Det där som är så självklart för så många är inte det för alla och inte hjälper det att bli pumpad med budskapet att ”barn är meningen med livet, den största kärleken, det enda verkligt meningsfulla”.

Om det handlar Klara Zimmergrens (från Mia och Klara) bok Längtan bor i mina steg. Klara hann bli 40 innan den rätta mannen dök upp och när han äntligen är där och hon så rådigt föreslår att de ska få hjälp av läkare direkt eftersom hon inte är purung längre. Då går det bara inte. Det blir hormoner och äggplock och embryon som inte fäster och föräldrakurser för ett adoptivbarn som kanske aldrig kommer komma. Det sliter på förhållandet och det sliter på Klara.

Men det blir ett lyckligt slut till slut. Även om, som hon säger i intervjuer, det är så hemskt att säga så för man vet att det sitter en massa barnlösa och läser det och bara får bekräftat att det är barn som är meningen, det enda som helar. Det kan ju bli bra ändå.

Hursomhelst är det en bra bok om det som nästan ingen orkar prata om, utom möjligtvis efteråt, när det ”har ordnat sig”. Och Klara är rolig och bra på att formulera sig. Det är rörande utan att vara självömkande, humoristiskt utan att förminska.

Det finns ett jättefint sommarprat om det här också som fortfarande går att lyssna på här.

(Och jag fick också barn, även om det blev lite senare än jag hade tänkt. Men det är nyttigt att bli påmind om att man faktiskt inte behöver ställa frågan. Finns det barn brukar de nämnas fort nog ändå.)