Gud hjälpe barnet

Pappan Louis blir misstänksam och sticker ifrån dom men skickar i alla fall pengar till dottern som han inte längre kan acceptera som sin egen.

Sweetness vet att hon inte har något att dölja, men hon vet också att en mörk hy kan förstöra dina chanser i livet. Sweetness bestämmer sig för att uppfostra sin dotter efter detta.

Vi möter Bride, en gång Lula Ann, som ung vuxen och framgångsrik makeupförsäljare. Bride klär sig alltid i vitt och hennes skönhet är slående. Hon har en pojkvän och en väninna. Men så släpps en fånge ut ur fängelset och när Bride bestämmer sig för att hjälpa henne förändras allt.

Jag använder ord som svart och vit därför att det är centralt i boken. Det är utgångspunkten och villkoren. Gud hjälpe barnet är en bok om rasism. En bok om vad som händer när rasismen är så sammanväxt med människor och samhälle att den finns överallt även hos den som är utsatt.

Det är också en bok om föräldrar, barn och individers skuld. Det är ingen svårläst bok, men ger en del att reagera på.

Sweetness, Bride, pojkvännen, väninnan och fången har alla sina roller och röster i romanen. Och det är inte självklart vem som får sista ordet.

Toni Morrison skriver så snabbt och så rappt att jag nästan inte hinner med, mer än en gång får jag gå tillbaka och läsa om. Men det är OK. Och jag gillar Morrisons inslag av magisk realism. Allt som händer i boken går inte att förklara.

Gud hjälpe barnet kanske inte är Toni Morrisons bästa bok, men den är väl värd läsas. Försök att sakta ner, dras inte med i tempot, njut. Låt dig förundras och oroas.