Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Elva dagar i Berlin". Albert Bonniers förlag.

Gubbar på modet! Karlsson och Nesser underhåller.

Publicerat 8 januari 2016 | Av |

Det tycks vara inne med sturiga gubbar – i alla åldrar – som likväl porträtteras med värme, gärna med keps och en viss tafatt framtoning.

Både Jag är en tjuv och Elva dagar i Berlin ska man helst låna som ljudböcker. Jonas Karlsson och Håkan Nesser har läst in sina respektive böcker och de är ”kalas” att lyssna på!

Jag är en tjuv
Jonas Karlsson

Nog är det ”Ove-varning” (Ove i Fredrik Backmans En man som heter Ove) på den säkerhetsansvarige, ständigt tjuvrökande, Roland på Megalivs i Jag är en tjuv. Jonas Karlssons vardagshjälte är på tvärs med det mesta:

Roland ogillade förändring över huvud taget. Han förändrades dagligen, och alltid mot sin vilja.

Rolands självbild skakas om i boken och han hamnar i kris.

På Megalivs har man dammat av den gamla ”hederliga” skampålen. Om du ertappas som tjuv får du två val: antingen väntar polisanmälan eller också hängs en skylt med texten ”Jag är en tjuv” runt din hals och du placeras i butikens entré i avskräckande syfte. Roland är tveksam till om metoden är etiskt försvarbar, men hans chef vägrar att lyssna på det örat.

Jonas Karlsson frossar i det vardagliga i tillvaron. Hans iakttagelser av vanliga, oglamorösa människor är träffsäkra och tecknade med humor och värme. De är allmängiltiga till den grad att Karlsson till och med lyckats pricka in ett par besökare här på Stadsbiblioteket. Karlsson slösar inte med orden och hans bok är till stora delar uppbyggd på dialoger.

Elva dagar i Berlin
Håkan Nesser

Håkan Nesser har själv efter tjugoåtta böcker blivit något av folkkär mysgubbe. Den avslutande delen i storstadstrilogin, finurliga Elva dagar i Berlin följer på Maskarna på Carmine Street (2009) och Himmel över London (2011).

Elva dagar i Berlin är en saga för vuxna. Bokens inledande mening går inte av för hackor:

Arne Murbergs pappa blev dyster när han fyllt sextio och fem år senare dog han.

”Dummerjönsen” Arne får ett uppdrag av sin far strax innan denne dör. Arne ska överlämna en liten ask till sin mor, som bor i Berlin. Modern rymde med en ”flottig” trubadur när sonen var ett år.

Som hjälperska får han en rullstolsbunden mö med ett gott intellekt och intresse för sagor i allmänhet och Astrid Lindgrens i synnerhet. Vid sin sida har han också sin hemliga kompis Perry Mason, som han rådgör med när han är illa ute och på fötterna ett par nyinköpta kycklinggula skor. Boken bjuder vidare på tidsresor och lite annat smått och gott.

Vi får följa Murbergs eskapader i Berlin. Det är straße hit och straße dit, Wienerschnitzel, Currywurst och Apfelstrudel. I övrigt är vi i hemtamt ”Nesserland” med egennamn som Violetta Dufva och Egon Lummersten och ortsnamn som K.

Som läsare oroar man sig för Arne. Visserligen har hans farbror Lennart gett honom en snabbkurs i tyska språket och drillat honom i hur han ska bete sig i olika situationer. Men i sin nyvunna frihet är inte Arne alltför angelägen om att lyda.

Jag kan inte se att Nesser har annat ärende än att roa med boken, men nog räcker det en bra bit. Elva dagar i Berlin är en välskriven, underfundig bok som gör dig på gott humör!