Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Gästkatten". Brombergs förlag.

Gästkatten

Publicerat 18 december 2015 | Av |

En ny kattberättelse är – i mitt tycke – alltid en stor händelse! Missa inte denna fina filosofiska roman om kärlek och förlust oavsett om du har katt eller inte.

Den japanske poeten Takashi Hiraides finstämda och rörande roman Gästkatten kom ut 2001 i hemlandet och är förtjänstfullt översatt och kommenterad av Vibeke Emond.

Ett barnlöst gift par i yngre medelåldern flyttar in i – som det kommer att visa sig – sin drömbostad, ett litet annex som tillhör en stor gammaldags villa. I hyran får de tillgång till en förtrollad trädgård i Kyotostil. Paret frilansar hemifrån. Deras samvaro har blivit ordlös och glädjelös och något umgänge med vänner tycks de inte ha.

En bedårande kattunge flyttar in i grannhuset. Vår namnlöse jag-berättare och hans fru är inte kattmänniskor, men lilla ”Chibi” får dem snart på andra tankar. De får till vana att ställa ett fönster på glänt och innan de vet ordet av har kattens besök blivit en omistlig del i deras liv.

Boken andas frid och skönhet. Vi får ta del av jag-berättarens naturlyriska iakttagelser angående vårregnet, ljusets skiftningar, molnens rörelser och lövens dans i vinden med mera. Allt medan årstiderna avlöser varandra i trädgården. Glädjen och förundran över tillvarons små mirakler smyger sig in i hans liv. Från att ha varit helt uppslukade av sina arbeten lär sig vårt namnlösa par att ta vara på nuet.

Liksom Nils Uddenberg i sin charmerande och tänkvärda bok Gubbe och katt (läs gärna mitt boktips här på bloggen) förundrar sig huvudpersonen över mysteriet katten:
”förundran över att någon som till den grad tagit sig in i både vårt hem och våra hjärtan fortfarande var en gäst.”

När den gamle mannen som äger villan dör och frun flyttar till ett äldreboende skall paradiset säljas. Vårt par tvingas hitta ny bostad och vemod och sorg flyttar in i berättelsen. Kommer de nu behöva skiljas från den märkliga katten?

Låna Gästkatten om du är nyfiken på karaktärernas vidare öden. Och varför inte – som jag – ge bort den till en kattvän i julklapp?