Fotbollsskor räddar smådjur

Storebror Amina berättar för Omko att han i sin första fotbollsmatch gjorde tre mål. Hans fotbollsskor, som Omko nu har ärvt, är magiska, säger Amina. Men Omko är inte imponerad. Skorna är fula tycker han och den högra är dessutom för stor.

Nej Omko är ingen fotbollsfantast. Han tycker att bollarna gör ont. Trots att han inte vill spela match skjutsar mamma honom på cykel till fotbollsplanen där matchen ska spelas.

Omko tillhör det röda laget som möter det gula. Han vill vara så långt som möjligt från bollen. Eftersom höger sko är för stor åker strumpan ner hela tiden. När Omko böjer sig ner och drar upp strumpan för femtioelfte gången ser han något som ligger på gräset. En snigel! Instinktivt vill han rädda den ifrån att bli mosad på fotbollsplanen. Så ser han en skalbagge och en humla. I fotbollsskorna finns det plats för dem, konstaterar Omko.

När han nu räddat de små djuren har han plötsligt fullt av energi i sina ben. Han riktigt flyger fram över planen och ibland är han till och med nära bollen…

Kanske skorna ändå är magiska – men inte på det sätt som Amina menade?

Småkrypsboll är en mycket speciell bilderbok och boken har också fått utmärkelsen Snöbollen 2015. Snöbollen är ett nationellt bilderbokspris som bland annat syftar till att uppvärdera bilderboken som ett konstnärligt verk.

Illustrationerna i bilderboken täcker oftast en hel sida och ibland också ett helt uppslag. Färgskalan är dov och bildspråket aningen naivistiskt. Joanna Hellgren, som illustrerat boken, är både illustratör och bokformgivare, och är framförallt känd som serieskapare. Hon är även internationellt uppmärksammad. Bland de böcker för mindre barn som hon illustrerat kan nämnas Mormors sjal och Blixtslukaren.

Det är Tove Pierrou som står för texten till bilderboken och hon är debutant när det gäller barnböcker. Den fina berättelsen är lätt att ta till sig.

Att inte alla småpojkar, och självfallet inte småflickor heller, är fotbollsintresserade vet jag av egen erfarenhet men som förälder försöker man gärna ändå att få barnet i fråga att vara med i fotbollsträning. Jag minns också att det var fler i laget som var så där lagom intresserade när det var matchdags. Och en av dessa tyckte att det fanns viktigare saker att göra än att vakta målet varenda sekund. Så den lille kissnödige målvakten lämnade sin post för att gå och kissa, och då blev det förstås mål. Men en förstående domare dömde bort målet och väntade på att den nödige skulle komma tillbaka innan han blåste igång matchen igen.