Fem fina filmer

Alla Wes Andersson-filmer

Det går inte att bara nämna en Wes Anderson-film, de är alla lika snygga och fantastiska. Bland mina favoriter finns The Royal Tenenbaums, Life Aquatic och The Darjeeling Limited. Wes Andersons filmer är ofta väldigt lika till scenografin, fotot och kostymerna och det är lätt att känna igen en av hans filmer. Anderson återanvänder sig av olika skådespelare i sina filmer, Bill Murray (fantastisk), Angelica Huston (också fantastisk), Wilson-bröderna (båda fantastiska) och Jason Schwartzman (alla är fantastiska) är veteraner.

A Single Man

Den före detta Gucci-designern Tom Ford har regisserat detta mästerverk, och när någon som är så hängiven skönheten ska göra en film så kan det bara bli bra. Colin Firth och Julianne Moore är de stora stjärnorna i A Single Man, som utspelar sig i 60-talets Los Angeles. Jag skulle egentligen kunna skriva ett helt inlägg bara om ögon-makeupen i denna film, så bra är den. Andra trevliga inslag är Julianne Moores gapskratt och enorma hus, Colin Firths kostymer och världens snyggaste man (jag skojar inte, han är en gud): Jon Kortajarena.

Marie Antoinette

Marie Antoinette måste vara med på listan, och jag menar ingen sann historieskildring gjord för högstadiet utan Sofia Coppolas mycket vackra tappning av den skandallösa drottningen. Pastellfärgerna är överallt och extravagansen flödar över, håren är höga som hus och allt man vill äta är bakelser. Allt detta vackra ackompanjeras till modern och punkig musik som skapar en fin kontrast till 1700-talets Frankrike och dess estetik.

Det stora blå

Lite av en doldis jämfört med de andra filmerna, och en av mina favoriter. Det stora blå handlar om havet, om dess skönhet, dess grymhet och dess lockelse. De är mest i sommarens Italien och Frankrike, och eftersom den handlar om havet så är det mycket blå och gröna toner och solbrända människor. De långa undervattenscenerna där de dyker och simmar med delfiner är fina, och jag tycker det är bra att filmen får ta sin tid. Mycket snygga människor är det i den här filmen också, Rosanna Arquette är snygg, Jean-Marc Barr är SNYGG, Jean Reno är inte så snygg men han är rolig.

Cracks

Cracks, svensk titel Oskuldens tid, är också lite mindre känd, jag såg den på filmfestivalen för något år sedan. Eva Green spelar en karismatisk lärarinna på en internatskola på den engelska landsbygden under 1930-talet. Jag får sådant fruktansvärt klädavund när jag ser denna att jag nästan undviker den, så vackert är det. Och det är inte bara kläderna, varje minsta detalj är genomtänkt, allt ifrån kakburkar till picknickkorgar och grammofoner är utsökta och anpassade till tidsperioden. Ihop med en obehaglig och sexuellt laddad stämning är Cracks en mycket sevärd film.