Skönlitteratur
Detalj ur omslaget till "Farbrors Dröm". Bakhåll förlag.

Detalj ur omslaget till "Farbrors Dröm". Bakhåll förlag.

Farbrors dröm

Publicerat 15 februari 2012 | Av |

Är man lite vilsen i vad man vill läsa, kan man använda sig av webbplatsen ”Bookdesire” från Lunds stadsbibliotek. Här letar man upp en genre och väljer sedan olika parametrar genom att dra en pil på en skala. Kort- lång, mycket eller lite kärlek, och så vidare.

Jag ville läsa en rolig klassiker som inte var för lång och mätte fram Fjodor Dostojevskijs kortroman Farbrors dröm.

Författaren Fjodor Dostojevskij associeras ofta med tung och mäktig litteratur. Men han har också en lättsam sida!

1849 dömdes han till döden för att ha deltagit i ett underjordiskt diskussionssällskap, ett straff som på avrättningsplatsen omvandlades till fyra år på tukthus. Sedan förvisades han i sex år till en liten småstad i Kazakstan.

Farbrors dröm var den första bok Dostojevskij skrev efter att ha avtjänat de fyra åren på tukthuset. Kanske var han helt enkelt glad över att vara utsläppt ur fängelset och ville skriva något roligt. Eller så behövde han vara försiktig och undvika att förarga överheten.

Boken utspelar sig i den fiktiva småstaden Mordasov. Här härskar den respektingivande och intriganta Marja Aleksandrovna, Mordasov första dam. Hon är gift, men har skickat iväg sin hunsade och undergivne man ut på landsbygden för att slippa hans irriterande uppsyn.  Aleksandrovna är en kvinna som vet vad hon vill och som inte skyr några medel för att nå dithän. Hon har en underskön dotter, Zinaida – som dessvärre i hemlighet förälskat sig i stadens lungsjuke skollärare. Fast alla i trakten vet ju om det och Aleksandrovna vill till varje pris upprätta dotterns heder igen.

När Aleksandrovna får veta att furst K är i antågande insisterar hon på att han skall bo i hennes hus. Den läspande och förvirrade gamle fursten – ”ägaren till fyratusen själar” – försöker framleva sitt liv med en kropp som mer eller mindre gett upp. Sitt sönderfall  döljer han med korsetter och peruker; med ett sinnrikt arrangemang av instoppade fjädrar försöker han släta ut sin rynkiga hud. För fåfäng är han och de unga flickorna utgör fortfarande en lockelse.

Nu ser Aleksandrovna en chans att gifta bort sin dotter med en furste och visar upp den mest hänsynslösa uppfinningsrikedom och energi för att driva igenom sina planer. Fursten kommer ju ändå att dö inom ett år eller så, försöker hon övertyga och sedan är Zinaida furstinna och bestämmer själv över sitt liv. Det är bara det att traktens övriga damer också fikar efter det feta bytet och tränger sig in i Aleksandrovnas hus, just som hon håller på att ro sin plan i verket. Men den sköna Zinaida förhåller sig kallsinnig och har fortfarande inte glömt sin gamla förälskelse.

Allt gick nu inte riktigt Marja Aleksandrovnas väg just denna gång, men som en sann överlevare reser hon sig snart.

Man undrar om Dostojevskij kanske ändå ville visa på epokens begynnande sönderfall genom att låta den härskande adelsklassen personifieras av den skröpliga gamle furst K. Fast förmodligen var han bara på gott humör och ville få oss att skratta åt livet och människorna.

Vad hittar du på bookdesire?