Fantastiska berättelser och stora tankar

Som inbiten science fiction-läsare får jag ofta frågan varför science fiction är så fascinerande. Mitt svar blir varje gång att berättelser i grunden är allmänmänskliga.  De är viktiga för oss människor nu och har varit det i alla tider. Att vi samlats runt historier vid lägereldar, i våra hem, caféer, bibliotek och på andra platser där människor möts och läst, lyssnat eller delat med oss av våra erfarenheter och tankar. Att vi genom historier skådar inåt och förmedlar vårt inre liv, våra känslor och upplevelser, att vi blickar utåt för att berätta vad man ser och reagerar på det. Och att man emellanåt vänt uppmärksamheten uppåt, mot den mörka, djupa himlen och undrat vad som finns där bortom mänsklighetens tak.

I grunden handlar det om frågor som: Är vi ensamma i universum, och vad innebär det om vi inte är det? Hur kommer tekniken att påverka oss i framtiden? Hur kommer det framtida samhället att vara? Hur kommer det gå för vår miljö och vår jord? Vad är en människa?

Detta är stora frågor. Frågor som science fiction inte kan svara på, men den kan erbjuda möjliga alternativ, perspektiv och storslagna idéer om vår värld och vår framtid. Eftersom litteraturen, och berättelsen, kan ses som ett laboratorium för idéer kan både författaren och läsaren tänka nytt om vår historia, vårt nu och, inte minst, vår framtid. Idéer som inte ännu går att testa i verkliga livet. Ibland helt nya tankar som aldrig tänkts förut. Vilda tankar.

Ett sätt att beskriva science fiction är att det ofta handlar om fantastiska berättelser men med rötterna i en värld vi känner till. Det vill säga vår värld nu. Det är också extra oroligt att science fiction är högaktuellt idag, och har varit det ända sedan första delen av Suzanne Collins Hungerspelen släpptes 2008. Hungerspelen är en dystopitrilogi och dystopier är sedan länge ett beprövat inslag i mycket science fiction. Ordet dystopi kommer från grekiskan och betyder ”dålig plats”. Dystopier handlar om en mörk framtida värld där människan är liten och måste kämpa för till exempel sin rätt att leva i frihet och sin rätt till privatliv. Klassiska dystopier är 1984 av George Orwell, Du sköna nya värld av Aldous Huxley och Kallocain av Karin Boye. Science fiction kan alltså vara ett bra sätt att undersöka och tänka kring vår framtida värld. En ibland dyster och ibland visionär spegling av nuet.

Med detta sagt är en viktig aspekt av litteraturen och berättelsen att vi växer som människor och får nya perspektiv genom att ta del av den. Därför läser jag science fiction. Det är svaret. Och naturligtvis för att det ofta är riktigt rolig läsning!

Viktigt att veta är att om du tycker vi saknar en titel eller ett författarskap så lämna inköpsförslag.

Välkommen till biblioteket.

/Anders, ungdomsbibliotekarie Dynamo