En obekväm bok om relationer

Neil Strauss blev en världskändis 2005 efter att ha skrivit boken Spelet, om sin egen förvandling från kort, nördig och osäker kille till charmören som kunde få fotomodeller att tråna efter honom. Under två år ägnade han sig på heltid åt att gå kurser och umgås med andra ”pickup artists”. Han använde sig av trick som att ”påfågla” (klä sig i något avvikande, som en maskeraddräkt, för att andra ska lägga märke till honom och vilja prata), ”negga” (säga någonting negativt för att sänka tjejens självförtroende och få henne att söka bekräftelse hos honom) och han öppnar konversationer med moraliska dilemman i stället för tråkiga frågor om namn och jobb.

Fantastiskt att äntligen få tips som fungerar tyckte många. Kvinnoförnedrande och manipulativt tyckte andra.

Vad man än hade för åsikt om metoderna var det en spännande bok, eftersom den var långt mer än en manual över hur man skapar attraktion. Boken gick också att läsa som en betraktelse över (amerikansk) manlighet och det underliga med den var att det mesta faktiskt kretsade kring vänskapen och konflikterna bland männen. Att imponera på andra män och bygga sitt eget självförtroende, verkade mycket viktigare än sex eller någon kvinna.

Men åren går och nästan 10 år senare när Neil börjar bli sugen på att satsa på ett riktigt förhållande och bilda familj, så kan han inte vara trogen. Med åren har han byggt upp ett kontaktnät med mängder av kvinnor som mejlar honom hela tiden eller till och med messar nakenbilder och han kan dessutom inte låta bli att fantisera om och flirta med varenda kvinna han möter. Efter att ha varit otrogen med en av sin flickväns vänner checkar han in på ett rehab för sexmissbrukare för att ta sig samman och för att få förlåtelse.

Om detta handlar den nya boken The Truth: an uncomfortable book about relationships. Tyvärr är den inte översatt än, men den är ganska lätt att läsa på engelska.

Efter ett år i olika terapiformer kommer han fram till att han helt enkelt inte är monogam till sin natur och bestämmer sig för att i stället försöka hitta en relationsform som passar honom. Och så provar han en massa olika varianter, swingerklubbar, öppna relationer, tre flickvänner samtidigt och ett helt kollektiv med olika konstellationer i en period. Jag ska inte avslöja hur det går, men jag kan säga att det aldrig blir tråkigt i alla fall. Svartsjuka är inte så lätt att rationalisera bort.

Strauss har en enastående förmåga att underhålla och göra saker intressanta. I mitten av boken när det börjar bli lite långrandigt så knyter han ihop några månader av sitt liv med en serie så att vi fort kommer vidare till exempel.

Här är massor med snusk så man får inte vara för pryd, men det som verkligen fångade mig var teorierna om olika relationstyper (de som undviker romantisk kärlek genom att ständigt sabotera, som han själv och de som är beroende av den och står ut med allt för att inte bli lämnade, som hans flickvänner, till exempel) och faktiskt Neil Strauss egen familjehistoria och det fasansfulla han upptäcker när han försöker hitta porr bland sin pappas egeninspelade VHS-kassetter. Och hur han till slut inser sanningen om sin mamma. Veckotidningspsykologi kan man tycka, men den duger för mig i det här sammanhanget.

Och jag är väldigt nyfiken på vad alla Spelet-fans kommer tycka.