Film

En ganska snäll man

Publicerat 27 februari 2011 | Av |

Skall man alltid vara snäll och finns det en gräns när det inte är möjligt längre?

Innanför porten till fängelset står Ulrik, som suttit inne i tolv år för mord. Tveksamt och med bävan försöker han ta klivet ut i friheten, påhejad av en vårdare som förser honom med en flaska sprit i avskedsgåva. I långsamt tempo söker han sig sedan till platser där han kan tänkas finna en och annan bekant eller närstående.

Men utanför murarna väntar också de gamla ”vännerna”, som han står i tacksamhetsskuld till, eftersom de försett hans fru med pengar till den lille sonen under hans frånvaro. Nu måste han hämnas och ha ihjäl den person som tjallat på honom, anser de och sätter igång med att förbereda mordet.

Ulrik får bo hos den solkige gangsterbossens syster i ett pannrum, och snart inleder hon burdust en byteshandel – mat mot sexuella tjänster. Skarsgård har ett fantastiskt sätt att gestalta den lite ängsliga viljelöshet som hans tolvåriga utanförskap är ett resultat av. Plötsligt befinner han sig i ett tumult av olika viljor och andras behov. Eftersom han är i en situation där han hela tiden måste vara tacksam för vad han får, närmar han sig omvärlden med en näst intill självutplånande lågmäldhet. Ingen kommer heller på idén att fråga honom vad han vill. Rörande är också hur han försöker närma sig den välartade sonen och hans gravida flickvän. De vågar inte släppa in honom i sin värld ända tills allt tar en ny vändning.

Porträttet av Ulrik känns verkligen sant; hans försiktiga tassande och viljan att vara till lags och få en plats, men också närheten till aggressiviteten. I vissa sekvenser i filmen då ilskan blossar upp agerar han per automatik och utan att tveka. Det är filmens stora behållning – porträttet av en man där förmågan att döda finns kvar samtidigt med en stor ömhet inför livet och viljan att leva det med värdighet.

Se En ganska snäll man, i regi av Hans Petter Moland, med Stellan Skarsgård i rollen som den nyss frigivne Ulrik.