Barnböcker

Detalj ur omslaget till "Vinterboken". Rabén & Sjögren förlag.

Djuren i skogen: Vinterboken

Publicerat 11 januari 2017 | Av |

Vad har de vilda djuren egentligen för sig hela långa vintern? Och vad har de för överlevnadsstrategier? Jag minns hur jag som barn oroade mej för alla fåglar som måste vara ute, fastän snön föll och isen la sig. Särskilt hemsk var tanken på att änderna och svanarna kanske frös fast med sina fötter i isen. Men man behöver inte vara orolig!

De är konstruerade att klara de allra värsta vinterprövningarna. I boken Djuren i skogen: Vinterboken av Sara Sheppard introduceras vi i djurens listiga knep för att överleva vintern. Och det finns tre options. Nummer ett är att fly landet. Så har du vingar är det bara att flaxa söderut till fetare jaktmarker. Har man inte det kan man leta rätt på en lämplig håla att lägga sig och slumra i. Eller så kan man äta sig tjock, samla vinterförråd och skaffa vinterpäls.

Hur djuren bär sig åt för att hålla sig vid liv under vinterhalvåret är något man verkligen kan fundera över. I en tvåsidig översiktsbild kan vi se hur det ser ut under jorden där de ligger i dvala. Och de kommenterar gärna varandras vanor. Lever du fortfarande huggis, undrar paddan, som delar sovgrop med huggormen. Ja man kan ju undra när hjärtat nästan slutat slå. Kusligt med alla halvdöda djur som ligger utspridda i skogen, tycker domherren i sin trädtopp.

Så får vi göra hemma-hos besök hos björnmamman och bävern. Björnmamman för dessbättre dagbok över vinterhalvåret, så vi får en liten lägesrapport för var månad. I januari vaknar hon till och föder tre små skära ungar. Björnungarna håller sig rätt lugna fram till mars, men sedan börjar de busa och det blir trångt i idet.

Bävern är en verklig arkitekt och förevisar stolt sina listiga byggkonstruktioner. Hon har funderat ut allt i minsta detalj och inget lämnas åt slumpen. Man måste förundras över alla smarta lösningar! Som att ingången alltid ligger under vatten och att den är säkrad med murar av trädstammar. I konstruktionen finns flera rum, med barnkammaren högst upp.

Sedan finns det hemliga djur, som är svåra att få syn på, som lodjuret. Lodjuret är singelmamma och trivs bäst i otillgängliga skogar.

Det är inte alltid lätt att vara djur på vintern. Älgarna klarar kylan bra, men kan få problem när det blir för mycket snö. Då får de gå i flock och trampa upp snön åt varandra. Stackars det kräsna rådjuret, som helst bara äter färska örter, som ju inte finns på vintern! Och ekorren, som gärna gömmer sin mat, kan ha problem med att komma ihåg var.

Den måckliga Rosetta Rödhake skriver tykna vykort från Spanien till Fåglarna i Granen i Vinterskogen. Hoppas ni har det bra i snålblåsten…

Men hur har de allra minsta små det ? Jodå, alla har sina knep. Myrorna sover i hålor dit frosten inte kan nå. Och den ömtåliga citronfjärilen hänger sovandes i ett träd hela vintern. Smart att han omger sig med ett antifrysmedel, så att han kan klara en temperatur på minus 30!

Trots skämt, munhuggning och lustiga kommentarer i pratbubblor  lär man sig verkligen något om djuren i vinterskogen och har roligt under tiden. Här finns en hel del att prata om!

Illustrationerna är helt underbara och djurens karaktärer blommar ut på sidorna.

Men på våren börjar livet på nytt! Räven glädjer sig åt alla alla nyfödda små djur som han skall få till middag. Björnungarna tumlar ut, humlan och citronfjärilen jublar över det blommande sälgträdet. Och snart så…

Boken är en fortsättning på Djuren i skogen